Funderar även på om det är tråkigt att gå och vänta och vänta. Lite tråkigt är det allt, men mest är det fortfarande skönt att få sova länge på morgonen (eftersom jag väldigt sällan får sova alls på natten.) och äta massor med choklad. (När vi kom hem sa barnmorskan att jag inte vägde så mkt och att jag fick äta vad jag ville hur mycket som helst, så nu gör jag det.) Börjar känna mig som en stor vandrande boll. Och bollen har spenderat de senaste veckorna med konstant uppackande och fläng på Ikea, så egentligen förstår jag faktiskt inte vad det är jag knotar över? Jag borde bara vara nöjd och hålla klaffen.
Började morgonen med att läsa ut Inger Edelfeldts senaste bok Samtal med Djävulen. Inte direkt hennes bästa, men ändå fin. Och sjukt otäck. Tänkte fortsätta min atypiska ogravida sysslolöshetslinje med att grotta ned mig i Lars Noréns memoarer. Alltid tyckt att karln verkar synnerligen dryg och osympatisk, så det borde kunna bli riktigt intressant!