Såhär stor

var Skrutten för precis tio månader sen. Det känns overkligtoverkligt att tänka på. (Har till och med ett vagt minne av att han brukade heta Dag..) Grattis till tvåsiffrigt lilla Skrutt!

Fåntratt.

Rätt fånigt att bli provocerad av en romankaraktär.

England vs France

Just nu parallelläser jag av olika anledningar två olika böcker om gravida kvinnor. Justine Lévys En ovärdig dotter och Sophie Kinsellas En shopaholic i väntans tider (jo för att den låg på kontoret och ingen ville ha den och det är gratis läsning.. och så var jag lite nyfiken) Båda böckerna handlar om kvinnor i väntans tider som anser sig vara olämpliga blivande mödrar.

Den ena är helt uppslukad av sin mors kamp mot cancer och har ingen tid eller ork att bekymra sig om sitt ofödda barn - den andra är helt uppslukad av att köpa saker och ljuga sig in hos kändisgynekologen. Den ena oroar sig hela tiden för att inte vara en tillräckligt bra människa, den andra köper saker. Louise i Levys historia är visserligen ganska självcentrerad och melodramatisk, och en hopplös lögnare, men hon har en lång historia av svek och otrygghet som förklarar hennes beteende. Becky i Sophie Ks roman är bara .. ett as.

Efter att ha letat i halva boken efter vad det nu är som gör att folk läser dem, kan jag bara konstatera att jag är helt oförstående. Och förbluffad inför bedriften att i text lyckas frammana en hjältinna så totalt i avsaknad av charm, humor intelligens eller några som helst mänskliga egenskaper. Skulle vara det där konstanta ljugandet då. Becky är som en puckad, smal, snygg variant av Bridget Jones. Det vill säga, helt utan poäng. Och denna poänglösa skapelse är nu inne på sin femte? Sjätte del i serien? Återstår bara ett enda stort Varför??

Om det inte framgick så älskade jag "En ovärdig dotter"- läs den istället.