19e april

Det är ungefär som när jag var liten och väntade och väntade i evighet på en fölsedag som aldrig kom. Fast oändligt mycket sugigare. Snälla kom ut nu.

Under tiden

som ingenting händer faller jag allt djupare ned i hemmafruträsket - planterar kryddor och läser på om surdegsbakande. Det är ganska trevligt. Bara be mig inte att göra något för jag kommer inte att komma ihåg det. Glömde gå till barnmorskan i tisdags IGEN, så nu har vi ingen aning om barnet muterat till en morot.

Det senaste projektet är vidhängande bild - en trekant med duvor (joo dom är omisskännligt tre stycken i familjen) storgillade den uppställda trallen på vår utdömda balkong och bestämde sig att flytta in med sina ägg. Eftersom balkonggolvet byts ut imorgon blev vi tvungna att vidta åtgärder, och duväggen bor numer i ett hemmabyggt bo i en blomlåda. Skeptiker som jag är tror jag att deras mamma kommer att dra när de drar igång med stökiga maskiner imorgon, men B är mkt hoppfull. Hoppas på att det är han som får rätt. En oväntat underhållande sida av problemet är Naima som sitter på andra sidan fönstret och skakar av upphetsning och indignation. Bästa sortens katt-tv.

Har även fastnat helt i Herr Noréns vedermödor - trodde det skulle vara en rätt trist historia, men karln skriver väldigt fint. Samtidigt är det så fascinerande med en 60årig herre som skriver så självutlämnande och okritiskt självupptaget - skulle kunna vara skrivet av en 16åring. Nästan så man rodnar var o varannan sida, inte för att det är särskilt chockerande, utan för att jag inte vart så härligt truligt navelskådande och självförhärligande sen gymnasiet. Lite sådär skämshärlig läsning, som kändisartiklar i aftonbladet..