Den totala overklighetskänslan (och fladdrande magångesten) när man långsamt börjar fatta att man har sålt sitt hem? Vi har sålt vår Ögonsten! Nej, inte Anton, Lägenheten! Det känns.. skönt. Och lite hemskt. Helst hade jag velat packa alla prylar och låsa dörren efter mig när jag går. Jag minns att jag sa att någon skulle få bända loss mig från dörrposten för att få mig att flytta. (Jag ska inte ljuga, det kan fortfarande bli så..) EN månad kvar med min älskling. (Tur att jag får ta med mig B och barna..)
Hejdå Lägenheten!
Hejdå Lägenheten!
