Choklad für alle

Hemma i Indien

Apanpapan avancerar: tanker sina tjuvtankar pa vart tak.

Nu ar jag

helt frisk och livsfarlig igen. Jass! Pa lordag ar det dags for ett forsta Indienaventyr - shoppingtrip till Coimbatore for all ny personal. Vi ska aka hela vagen ner till varlden (14 harnalskurvor) och ga pa indiskt mall och shoppa spannande frammande saker som handdukar, durkslag, duschskrapor och spaghetti! Kan inte med ord uttrycka hur mkt jag ser framemot det har. Nej, jag ar inte ironisk. Jag vill jattegarna se hur det ser ut i en indisk galleria. Med tanke pa hur fantastiska bilarna ar sa maste det ju bli helt otroligt.

Ett litet bekymmer ar mitt schema. Fran att ha plastat bocker 80 % av min tid har jag nu schemalagda lektioner med alla elever pa skolan. Det blir 2-5 lektioner per dag som ska fyllas med meningsfullt innehall. Det ar ratt utmattande. Fast ocksa valdigt kul och spannande - riktigt bibblotekariejobb!

Problemet ar att forra bibblisen inte riktigt hade lyst till det dar, sa barnen har mestadels fatt kolla pa film i bibblan, leka lekar och ata kakor.. Ni forstar att det ar sjukt poppis att komma som ny och forklara att samma barn nu forvantas arbeta pa sina lektioner. Utan kakor. Tjoho.. Alla som har tips pa hur man lagger fram det pa ett innovativt och entusiasmerande vis ar hogst valkomna att hojta till. Sag aven till om ni har bra tips pa lekar och skojiga tavlingar. Maste ha nat i rockarmen om det skulle bli strejk eller sa. For film i skolbiblioteket ar namligen uteslutet.

Om bilar

Bilar i Kodai ar inte som bilar pa andra stallen. Trafiken ar som pa alla andra stallen dar folk gor som de vill - folk kor som de vill och tutar glatt hela vagen fram. Det ar som vanligt. Det som inte ar vanligt ar att alla bussar ar malade i knalliga farger och glada monster (tex mintgron med jattesvampar och feer eller illrosa med fjarilar och Ganesha pa.) och nar de backar nojer de sig inte med att pipa lite - alla storre fordon med nagon som helst stolthet har en egen skojig melodi (senast imorse jattestor lastbil som spelade glassbilsskrallig version av "We wish you a merry xmas) eller i varsta fall bara psykotiskt plingande som fulla smafaglar.

Stan ar ocksa full av rejala religiosa jeepar med klammiga uppmaningar klistrade pa vindrutan i stil med JESUS LOVES YOU eller Masha'allah. Och med tanke pa trafiken och sattet alla kor sa kan jag inte sluta tanka pa den storslagna ironin i att det sista man ser mycket val kan tankas bli fronten pa en gigantisk jeep och de brinnande orden PRAISE THE LORD!

Regn

Ligger i sängen och lyssnar på trädgårdsmästaren som hackar loss på buskarna som tagit över vårt tak. (Vi har en smärre regnskog på vårt tak och runt hela vårt hus. Det är väldigt vackert och romantiskt men vi misstänker att det även bidrar till den inte så romantiska kalla och fuktiga atmosfären inomhus. Vi tror att alla blöta löv kapslar in fukten så att det aldrig får torka upp ordentligt.) Återhämtar mig från min första släng indisk magsjuka. Det är inte heller så romantiskt, men jag kan trösta mig med att jag har världens raraste regnställsklädda make som går och hämtar pizza och cola.

Dagarna går i rasande takt. Försöker vänja mig vid apor som leker på taket, morgondusch i vårt utkylda badrum och skenheliga små barn som säger "Goodmorning miss Anna!". (Så fort man tittar bort blir de lika stojiga som aporna på taket. Det är å andra sidan ganska betryggande, det skulle ju vara läskigt om de bara uppförde sig och uppförde sig) Det är verkligen långt till Svedala nu.

Klimatet här är aningen kallare än vi räknade med (särskilt inomhus) men det vägs till stor del upp av den andlösa utsikten- när inte hela Kodai täcks av moln breder landskapet ut sig milsvitt med gröna dimmiga sluttningar som en kaffereklam från slutet av nittiotalet. Vill bara att alla ska sluta prata om hur mycket de badar hela tiden.

Till J: Apanpapan

Knostigt

Sitter i ett mkt vackert tomt bibliotek som nagra assistenter haller pa att moblera om i at mig? Det hela kanns mkt overkligt. (Men inte otrevligt.)

Däremot

finns här tydligen inga ormar.

Waaah Indien!!

Hade massor av planer på att berätta om de sista dagarnas panikpackande.. eller den underbara avskedsfesten med picnic i folkets park med alla fina vänner, sol, vin och en avstyrd eldsvåda på innergården - men helt plötsligt var all tid slut och jag stod i fönstret kl tre på natten och väntade på taxi. Kanske inte helt otippat för dem som känner mig lite. Någongång kanske jag också berättar om vår hjältemodiga och bara lite kriminella smugglarbragd kl halvsex på morgonen (duntäcke + kuddar) från Köpenhamn till Chennai.. Vi skrattar åt faran. Eller nåt. Vi har iaf fortfarande ett duntäcke. (Och det behövs vill jag lova, vårt nya tak läcker som ett såll.)

Framme i Chennai kl tolv på torsdag natt väntade vi på vårt bagage från Köpenhamn. Det kom allra sist, efter två timmar. Hurra!

Resten av resan var smärtfri och på fredagskvällen anlände vi till Kodaikanal i regn. Vår nya bibliotekarievän mötte oss i vårt nya hus (fel hus, vi blev insläppta av vakten i huset bredvid som är för en flerbarnsfamilj, så vi gick storögt omkring och konstaterade att det inte alls var som vi trott, tills fru K dök upp och tog oss ur vår villfarelse.) På väg hem till Fam K blir vi varse att hela skogen nedanför deras hem är befolkad av de ytterst sällsynta (sic!) 1,5 ton tunga och rätt farliga Bison som sitter i regnet som Mårran och glor. Vi tassade tyst och förskrämt förbi. Har sett dem flera gånger sen dess, de är verkligen absurt stora och ganska skrämmande.

Min första vecka av jobb har bestått av växelvis infopackade föreläsningar om IBprogrammet och förvirrade försök att fylla i oändliga mängder blanketter (för huset vi bor i, banken, försäkring, mobiltelefoni etc etc.) (För att få köpa ett kontantkort kräver operatören att få veta allt från kontouppgifter, personuppgifter, och adress till ev favoritfärg.) De gillar papper i Indien. Dessutom vill alla ha ett passfoto. Antagligen så att de kan jaga ned en på gatan ifall man gör nåt fel. Och det bor en apa i en tall utanför vår veranda. Jag tyckte den var väldigt fin ända tills trädgårdsmästaren gick förbi och påpekade att vi ska akta oss för att de stjäl. Banditapa.

Jag tror det var allt. Såhär långt. Idag har vi ordnat bankkonto på indisk bank och ev lite timmar konsultjobb på ITavdelningen till B.

Återkommer bara uppkopplingen fortsätter att fungera.. På återseende.