Sista timmarna

i Indien gör vi bara långsamma saker. Hade planer på att göra Madurai, men orkar inte riktigt. För trött, för tjock, för varmt, mycket stress de senaste veckorna och en alltför lång resa framför oss gör att jag bara vill sitta still i den mjuka sängen och lyssna på ACn. Det är ok. Helt helt säker på att få se Indien igen. Alltför många saker, människor och platser som aldrig hanns med för att inte åka tillbaka. De senaste åtta månaderna har gått ofattbart fort, men vår fortsättning i Malmö ska bli minst lika spännande. Ser framemot våren i Malmö med B och Masarin..

Siiiista dageeeeen

Och jag har slarvat bort kontorsnycklarna.

The shit´s going down!

Nedanstående inlägg från morgonens lärarutbildning om bloggar. För ett år sen läste jag inte ens bloggar! Och nu använder jag alltså min egen blogg till att undervisa om hur man bloggar. Wow - metanivå! Hm. Denna eftermiddag är det grillning med utvärderingsteamet som vill höra allt om vårt högstadieprogram. För säkerhets skull har vi blivit drillade två gånger så att vi kan svara spontant på alla frågor .. med exakt de ord som vi blivit tillsagda. Bra. Sen är det till att langa in nästa års budget till ekonomi avdelningen, packa alla våra lådor och väskor, greja m bankkonto, konton på skolan, sälja de sista sakerna som inte får flytta hem till Sverige och sätta oss i en taxi. Lång vecka.

Learning about blogging

Today we are learning about blogging.

Blåmärken

Barn kan visst heta Kanel. Jag vet en bok om ett barn som heter Kanel och den är jättebra. (Kanel och Kanin heter den.) Dessutom är det unisex - hur praktiskt som helst. Men nej, det blev veto på det. Men ändå.. Nåt måste den heta. Om inte Masarin. (som ju betyder tarmar på arabiska. Veto på det också. ) Hade känts bra med ett namn på våldsverkaren inuti. Hela magen känns som ett blåmärke. Det är antagligen normalt.

Ugliness brings unhappiness

Bara så ni vet.

Glömde

säga hur SJUKT imponerad jag är av den fantastiska M och hennes nya dotter. Vilket otroligt mod och principfasthet att föda barn hemma, i en barnpool i sitt vardagsrum! Tanken svindlar. Ingen bedövning, ingen läkare (även om snäll läkare faktiskt fanns på krypavstånd ifall att), bara snäll barnmorska och naturmediciner.. Och betänk då att en barnbassäng full av rent varmt vatten i Indien innefattar ett 30 tal specialbeställda sådana där stora 3o l gym-vattentankar med dricksvatten, värmda på ett antal gasplattor i köket.. B fick hjälpa till att bära vatten i 45 minuter.

Jag fick gå promenad med hund Iddly, som alls inte kunde förstå varför han var tvungen att hänga med grannens tröttsamma golden retriever, istället för att gå hem till matte när vi var precis utanför hans dörr. (Det slutade med att jag fick bära honom sista biten eftersom han vägrade gå ett steg till bort från sin dörr.) (Tur att Iddly är en sån liten och behändig hund.)

Sen åkte vi hem till snälla Shiraz där jag förlorade ännu mer pengar på poker. Jag borde antagligen inte få vara med. (Vet inte om det är bra eller dåligt att jag fortfarande ser Rupies som låtsaspengar.)

Tigrar

Om fyra veckor åker vi hem. Den där ladan med tigrar känns mer och mer avlägsen.