Även Masarin blev tvungen att födas till slut (och har nu fått det mer officiella namnet Dag) fast vi blev tvungna att bestämma fölsedag åt honom. På bilden är han tre dagar gammal, men har nu hunnit bli tre veckor och ett helt kilo större. Han verkar ganska nöjd med att vara på utsidan av mig, det finns mer att titta på och mer mat här ute. Framförallt verkar han nöjd med de kulinariska möjligheterna här ute och utnyttjar dem till fullo. Han har nu likadana bullkinder som sin namne (joo, för mig kommer han alltid att vara Masarin. Egentligen.) och en riktig bongomage. Om man lägger honom på sin mage så välter han åt sidan.
Jag är också nöjd med att ha honom på utsidan, de hårda sparkarna i revbenen blev rätt långrandiga på slutet. Dessutom är det betydligt roligare att kunna kommunicera med ögonkontakt än bara ihärdigt petande inuti. Håller som bäst på att vänja mig av med att sova, sen blir det åka av!
Välkommen till världen älskade, vi har väntat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar