Och modebloggar

Jag läser även modebloggar. Fråga mig vad som helst om väskor eller skor. Svåra boken vid sängen blir alltmer dammig.

Hjärnstillestånd

Jag ska snart snart börja skärpa mig. Gå upp innan tio, fylla i försäkringspapper, baka surdegsbröd, lära bebisen multiplikation (bara lära mig själv först. Har tydligen lärt mig av med den igen.) och vara en produktiv hemmafru. Det är bara så svårt. Min hjärna vill inte, den vill bara göra roliga saker, som att gå på bio med mamma, fika, baka efterrätt (chokladfondant är INTE surdegsbröd.) (ocb INTE nyttigt.)

Läser bara nyheterna på Aftonbladet. Vet allt om Charlie Sheens senaste skilsmässa och ingenting om mellanöstern. Lika bra, blir bara deprimerad av riktiga nyheter. Aftonbladet är så sköna, de har så pedagogiska rubriker: "Grekland - Sämst i världen!" Det går ju inte att missförstå, ens om man har bebiskoma.

Jag dricker även alldeles för mycket kaffe. Det är så trevligt med kaffe.

Det är bebisens fel.

Har räknat ut anledning till att folk skaffar barn. Man vill ha någon att skylla sina dåliga vanor på.

Neej..

Jag ljög lite förut. Det är inte sant att Dag välter när man lägger honom på mage. (Bara nästan. Han bara vinglar lite fram och tillbaka.) Men han Har bullkinder. Det var helt sant.

My Preciousss

Även Masarin blev tvungen att födas till slut (och har nu fått det mer officiella namnet Dag) fast vi blev tvungna att bestämma fölsedag åt honom. På bilden är han tre dagar gammal, men har nu hunnit bli tre veckor och ett helt kilo större. Han verkar ganska nöjd med att vara på utsidan av mig, det finns mer att titta på och mer mat här ute. Framförallt verkar han nöjd med de kulinariska möjligheterna här ute och utnyttjar dem till fullo. Han har nu likadana bullkinder som sin namne (joo, för mig kommer han alltid att vara Masarin. Egentligen.) och en riktig bongomage. Om man lägger honom på sin mage så välter han åt sidan.

Jag är också nöjd med att ha honom på utsidan, de hårda sparkarna i revbenen blev rätt långrandiga på slutet. Dessutom är det betydligt roligare att kunna kommunicera med ögonkontakt än bara ihärdigt petande inuti. Håller som bäst på att vänja mig av med att sova, sen blir det åka av!

Välkommen till världen älskade, vi har väntat!

19e april

Det är ungefär som när jag var liten och väntade och väntade i evighet på en fölsedag som aldrig kom. Fast oändligt mycket sugigare. Snälla kom ut nu.

Under tiden

som ingenting händer faller jag allt djupare ned i hemmafruträsket - planterar kryddor och läser på om surdegsbakande. Det är ganska trevligt. Bara be mig inte att göra något för jag kommer inte att komma ihåg det. Glömde gå till barnmorskan i tisdags IGEN, så nu har vi ingen aning om barnet muterat till en morot.

Det senaste projektet är vidhängande bild - en trekant med duvor (joo dom är omisskännligt tre stycken i familjen) storgillade den uppställda trallen på vår utdömda balkong och bestämde sig att flytta in med sina ägg. Eftersom balkonggolvet byts ut imorgon blev vi tvungna att vidta åtgärder, och duväggen bor numer i ett hemmabyggt bo i en blomlåda. Skeptiker som jag är tror jag att deras mamma kommer att dra när de drar igång med stökiga maskiner imorgon, men B är mkt hoppfull. Hoppas på att det är han som får rätt. En oväntat underhållande sida av problemet är Naima som sitter på andra sidan fönstret och skakar av upphetsning och indignation. Bästa sortens katt-tv.

Har även fastnat helt i Herr Noréns vedermödor - trodde det skulle vara en rätt trist historia, men karln skriver väldigt fint. Samtidigt är det så fascinerande med en 60årig herre som skriver så självutlämnande och okritiskt självupptaget - skulle kunna vara skrivet av en 16åring. Nästan så man rodnar var o varannan sida, inte för att det är särskilt chockerande, utan för att jag inte vart så härligt truligt navelskådande och självförhärligande sen gymnasiet. Lite sådär skämshärlig läsning, som kändisartiklar i aftonbladet..