Vi maste flytta.

Sa ar det. Sa fort man tror att man fatt lite ordning pa varlden, lart sig hur man bemastrar eldtunnan (var kamin ar ett avsagat oljefat.) och hittar i tradgarden nar det ar kolsvart - da ar det dags att rora om i grytan. Nar B och jag forflyttade oss till Spangatan sade jag att jag aldrig mer tankte flytta. Jag vill minnas att jag uttryckte det som att den som ville forsoka flytta pa mig skulle fa banda loss mig fran dorrkarmen. Och nu ska vi alltsa flytta. I flytten, sa att saga. Tji fick jag.

Skolan ska gora om vart hus till dorm for barnen. Sitter och funderar pa hur man bast satter sig pa tvaren sa mkt sa man slipper. Eller atminstone forhalar sa mkt som det bara gar. Tips?

Äntligen upplyst.

Idag är en stor dag. Har äntligen funnit någon som kan förklara verkligheten på ett sätt som jag förstår. Känns fint att jag varje dag kan surfa in och få lite rätsida på tillvaron och den politiska djungeln. Det är mycket att hålla reda på nu förtiden. Särskilt när man befinner sig i landsflykt. Tack J för din vägledning. Nu vet jag i alla fall vems fel allting är.
http://vemsfel.wordpress.com/

Word.

Morgondagen ska agnas at att forbereda en 70 minuters lektion i Word for 9e och 11e klassare. Arma stackare. Vi kommer alla att ledas ihjal. Hur gor man nat kul av ordbehandling? Kanske dockteater.. Na. Jag vet faktiskt inte. Det kanns jobbigt. Om man inte ens tycker att det ar intressant sjalv, hur ska man da lyckas uppamma nan slags entusiasm? De flesta kan ju redan det har (dock inte alla.) Bla.

Men min morgondag kommer anda att vara filmad i rosa motljus for B kommer antligen hem och gor en ande pa tva veckors ofrivillig isolering.

(Jo, det finns faktiskt andra manniskor har, men jag kanner inte dem sa bra sa att jag kan gnalla okontrollerat.) Nu ar allt bara en enda vantan.

Arg ironi

Har en dalig dag. Kanner det i hela kroppen, minsta lilla strul och pulsen okar direkt. Tror jag skramde skiten ur nagra elever som vasnades utanfor mitt kontor.. jag bara tittade pa dem lange, och de reste sig tyst och gick? Thomas brukar behova saga till 19 ggr ungefar. Har tydligen aven onda ogat idag. Ska vinnlagga mig om att ta det mkt mkt lugnt.

Det roliga ar att igar, nar jag var glad och snall och hade lust att skriva sa kunde jag inte. Min dator (nylagad av supersnalla IT-Ben) ar pa nat satt forpassad tillbaka till 70talet och kan inte hantera komplicerade saker som bloggande, eller facebook for den delen. Eller Skype. Numer kan man kolla sin mail. Och andras bloggar. Det ar det roligaste av allt, jag har inga problem med att komma at andras bloggar, bara min egen. Riktigt kanner hur otacksam och elak jag ar. Jag ska vara glad att jag har nagon dator alls!

Master of my universe.

Har idag egenhandigt besegrat tva fem centimeters balgetingar som bestamt sig for att flytta in. Efter den bravaden var jag sa trott att jag fick ga och lagga mig en stund. (De var verkligen fullstandigt javla enorma.) Eftersom jag impregnerat storre delen av huset med supergift mot insekter, insag jag sedan att jag skulle bli tvungen att flytta (Insektsmedel i Indien ar inte att leka med och jag ar inte jattemycket storre an balgetingarna.) Sa nu bor jag pa kontoret. Atminstone ett tag. Kampar med att installera Skype pa datorn (47% fardigt, ca 9 minuter kvar) och att inte ata hela skalen kakor som Thomas sa omtanksamt kom barande pa sa fort jag visade mig.

Kande mig lite dum nar jag antligen lamnade huset och insag att jag missat en dag ute i solen. A andra sidan vagrar jag svensk-angest-ut-och-lek-i-det-fina-vadret. Ooorkar inte. Ville ju hellre lasa min bok. Nej, inte den svara indiska bokcirkelboken Sunlight on a broken column. Jag regredierar och laser Michael Ende hogt for mig sjalv. Den oandliga historien ar fortfarande kanske den basta boken. (Ja jag vet att jag innan sa att det var Tove J, men jag forbehaller mig ratten att andra mig. Alltid. Och andra mig tillbaka igen. Det ar bara galningar som envetet haller fast vid sina principer till varje pris. Sa de sa.)

Ska snart slacka ned och ga pa sondagmiddag hos M och alla hennes katter och hundar. Det ser jag framemot. God sondag pa er.

Jingle bells

De spelar Jingle bells pa campus. De borjade i september. Den spelas lite overallt, lite nar som helst och jag har langsamt borjat forsta att det faktiskt inte har nagonting med jul att gora. De verkar mer tycka att det ar en harlig peppig lat liksom. Som Titaniclaten eller vilken medryckande danga som helst. Icke desto mindre ar det forvirrande och omojligt for mig att inte associera till trangsel och angestsvett i vinterjacka och fulla butiker.

Sitter pa mitt skona kontor och roar mig med tredubbla reklamutskick fran olika forlag. Alla adresserade till Mr Anna K.. Har sjalv borjat signera mina mail m Ms bara for att markera. Vet inte varfor detta ar sa barnsligt viktigt for mig - bara provocerad av att en Headlibrarian maste antas vara en "Sir".

Far jobba hardare pa att vanja mig, eller bara tycka att allt som ar annorlunda ar lustigt och uppfriskande. Som nar de klipper en biofilm i smabitar for att inte visa nagra brost, svarord eller allmant trakiga bitar - extremt vald gar naturligtvis bra (skit i om man inte begriper varfor scenen med det gralande paret slutar i en middagskonversation med en trebarnsfamilj). De har iaf paus i mitten sa att man kan ga och kopa popcorn. (Fast pausen ar bara tva minuter lang, sa alla som gar och koper popcorn missar sen 10 min av filmen. Det gor inget, man begriper ingenting av den anda.) Hadanefter blir det hemmabio. Och tevespel. Massor m tevespel. Fast popcornen var goda.

Vagen till Kodai

Prominent Indieninvanare

Ar sa sa fortjust i upplagget med trappan. Vad ska man med statyer till om man inte kan hanga saker pa dom?