Jingle bells

De spelar Jingle bells pa campus. De borjade i september. Den spelas lite overallt, lite nar som helst och jag har langsamt borjat forsta att det faktiskt inte har nagonting med jul att gora. De verkar mer tycka att det ar en harlig peppig lat liksom. Som Titaniclaten eller vilken medryckande danga som helst. Icke desto mindre ar det forvirrande och omojligt for mig att inte associera till trangsel och angestsvett i vinterjacka och fulla butiker.

Sitter pa mitt skona kontor och roar mig med tredubbla reklamutskick fran olika forlag. Alla adresserade till Mr Anna K.. Har sjalv borjat signera mina mail m Ms bara for att markera. Vet inte varfor detta ar sa barnsligt viktigt for mig - bara provocerad av att en Headlibrarian maste antas vara en "Sir".

Far jobba hardare pa att vanja mig, eller bara tycka att allt som ar annorlunda ar lustigt och uppfriskande. Som nar de klipper en biofilm i smabitar for att inte visa nagra brost, svarord eller allmant trakiga bitar - extremt vald gar naturligtvis bra (skit i om man inte begriper varfor scenen med det gralande paret slutar i en middagskonversation med en trebarnsfamilj). De har iaf paus i mitten sa att man kan ga och kopa popcorn. (Fast pausen ar bara tva minuter lang, sa alla som gar och koper popcorn missar sen 10 min av filmen. Det gor inget, man begriper ingenting av den anda.) Hadanefter blir det hemmabio. Och tevespel. Massor m tevespel. Fast popcornen var goda.