Cause Im leeeaving.. on an airplane

Så. Ändrade planer i sista minuten. Efter en hel veckas hällregn blev vi desperata och panikplanerade flykt till sol i Cochin, gammal hamnstad med portugisiskt påbrå. Från och med imorron är vi på resande fot från Cochin, via Ahmedabad, Goa, Köpenhamn. Vi ses hemma runt den 20e. Fridens.

Nästan där

Vägen är öppen igen. Jag har skrivit nästan alla omdömen (efter tre påminnelser till studenterna att lämna in sina avslutande uppgifter.) och det luktar clementiner på kontoret. Det känns nästan lite juligt fast det är november. Särskilt den stressade uppsynen hos alla lärare som vill rymma härifrån känns väldigt mkt jullov. Bara en och en halv dag kvar.

I kväll bevistar vi vårt första Thanksgivingfirande någonsin - precis som på tv! Ser fram emot detta med spänning. Ska även göra mitt bästa för att dela med mig av fruktkalkon-upplevelsen från jullunchen igår. Ni kommer att bli förbluffade över vad man kan åstadkomma av en pumpa.

Vi kommer inte ner.

De har stängt gathen?! (Gath = serpentinvägen som leder upp på berget) Hällregnet som B efterlyst hela hösten (har vart mkt klagomål på att det aldrig kom någon "riktig" monsun) är här, det vräker ner ett par timmar varje kväll, och nu är alltså vägen så pass bortregnad och ofarbar att de stängt den. Det känns lite jobbigt. Tänker på S som kommer och hälsar på på söndag. Och alla semestertrötta lärare och andra som räknar timmarna tills de ska få dra härifrån.. Och så tänker jag lite på mig själv, på flyget till Chennai - Ahmedabad -Goa - Doha - Hemma som jag väldigt väldigt gärna vill hinna med. Är det inte askmoln över Island så är det stängda lerpölar till vägar. (Neeeeeejjj) Tänk om den är stängd jätteläänge? Jag vill ju hem.

Jag gjorde det II

Jag beställde golvet.

Trröööööttt

Jag är så sjukt trött. Helt overkligt. Jag erkänner att jag aldrig vart nån morgonmänniska men det här börjar bli löjligt. Tog mig ca. två timmar imorse att få hjärnan tillräckligt urgrusad för att ens kunna börja kommunikation med mina ben och övertalningsprocessen inledas. Total koma liksom. Tror att det nu är superofficiellt att jag och B väntar på en indienbebis och jag hävdar att det är en starkt bidragande faktor till det hjälplösa tillståndet.

Nej, vi tyckte alltså inte att det räckte med en utomlandsflytt och nytt jobb, utan att det skulle va lite kul med en ny familjemedlem också. Nu när vi var tvungna att lämna kisen hemma. Vad är det man säger? Stå ditt kast? Jo. Jag vet det. Och det gör jag ju. Och det ska bli sjukt fint att träffa Masarin nångång i april men tills dess.. så får jag väl börja med kaffe intravenöst eller nåt.

Som att. Vi får inte ens riktigt kaffe på jobbet. Undrade över den lustiga smaken ända tills Maura vänligt förklarade att det alls inte är kaffe i behållaren, utan cikoria (visst är det sånt som man drack i brist på bättre under andra världskrigets ransonering?). Och det beror alls inte på att det inte finns något kaffe att tillgå - vi bor granne med ett helt berg av underbara kaffeodlingar där de frambringar fantastiskt kaffe - utan helt enkelt för att personalen inte gillar riktigt kaffe utan vill ha sin cikoria med mjölk varje morgon. (Wot?!)

Nåja. Som sagt. Fyra dagar kvar till massa veckors semester med äventyr, sovmorgnar (åtminstone några stycken) riktigt kaffe och korv. Massor med korv ska jag äta när jag kommer hem. Chorizo. Mmmmmmm...

Dear Followers

På bilden syns jag, Will, en del av vårt vardagsrum och Iddly, hela Kodais filmstjärnehund. Det är nu 8 arbetsdagar kvar till jullovet. (Julbanketten firar vi på lördag, helgen innan Thanksgiving, vilket amerikanerna tycker är förtjusande roligt.) Jag längtar, för det blir tyngre och tyngre att ta sig ur sängen för varje morgon som går. Det känns i hela kroppen att min sommarsemester brann inne. Bara.. avsluta kursen, sätta betyg, planera nästa termin - för båda skolorna, beställa alla böcker, ordna upp databasstrul och lite annat smått och gott innan vi får lov att rymma.

Golvet till biblioteket är äntligen beställt (tror jag?!) efter sju huvudvärkar och åtta besvikelser och jag hoppas verkligen att det hinner komma i tid. Gör det det inte så tvår jag mina händer.

Som sagt.. semester. Känns rätt overkligt att det redan gått en termin. Tänker mkt på sol och hav.. och pepparkakor. Pepparkakor ska jag få när Stina hälsar på om en liten vecka! Det ser jag framemot. :)

Ps. Jag älskar att min blogg har followers. Har alltid velat ha followers.. Jag uppmuntrar ALLA som läser här att bli mina followers! Kram till alla

Jag gjorde det.

Jag vägrade flytta.

Idag ar jag inte snall.

Dogfight utanfor huset till femtiden imorse. Inte sovit overhuvudtaget. Jag vet att det inte overhuvudtaget ar ok eller pk att inte gilla hundar men jag gor faktiskt inte det. Jag hatar hundar.

Ps.

Semester om tva veckor. :D

Gott nytt ar

Om jag begripit det ratt sa fungerar Diwali lite som nyar for hinduer (jag har antagligen fel.) de branner smallare (kl tidigt pa morgonen) och fyrverkerier och borjar om liksom. Vi tillbringade var forsta Diwali pa skolgarden m pizza och tokglada elever som hade disco med pinnar. De dansar runt runt och slar pinnarna mot varandra i takt med musiken. Ser livsfarligt ut, men de lyckades ta sig igenom kvallen utan nagra storre personskador. (B och storebror hade sina egna teorier om pinnarna. Att de ar till for att pojkar och flickor ska halla sig pa pinnlangdsavstand t.ex.) Skolan brande av ett maffigt, annu farligare fyrverkeri pa tennisplanen. Annu en gang bevisar indier sin totala brist pa sjalvbevarelsedrift nar de slantrar fram och borjar peta i oavbranda fyrverkerilador.. som sen valter och skjuter av raketer sidledes sa att alla tvingas kasta sig at alla hall och kanter.

Efter denna handelserika kvall gick vi upp okristligt tidigt och akte till Madurai for att fortsatta firandet. Jag bevisade en gang for alla att jag kan sova VAR SOM HELST, jaa, aven i en indisk taxi pa vag nerfor slingriga bergsvagar. Somnigt framme i Madurai vid tio for att antligen fa se det fantastiska Meenakshi tempel. Med ett kort avbrott for att lana dothis till B och bror som hade regelvidriga shorts pa sig. Vi fick handelsevis lana gratis i en vanlig souvenirshop mot att vi bara tittade lite pa affaren nar vi kom tillbaka..

Sa. Antligen inne i den fiskogda Meenakshis (alltsa att hon var fiskogd betyder tydligen att hon var mkt mkt vacker. Trots att hon hade tre brost.) fargsprakande tempel, barfota, tillsammans med en ooverskadlig mangd barfota indier som kommit for att tacka Meenakshi for allt - om jag forstatt det ratt ar hon aven valstandets gudinna. En speciell kansla att tassa omkring barfota i det enorma templet med duvorna, hinduerna och alla statyer (som av nagon anledning var nerbaddade med kokshanddukar?). Vi hittade till och med en stor trott elefant i ett horn. Trakigt nog sag den mkt mkt gammal och luttrad ut, dar den stod och poserade med turisterna. Mina tankar gick osokt till den stackars animerade heroinist elefanten Jimmy (i den norska filmen som jag aldrig lyckas se fardigt.)

Efter templet och souvenirerna (jo, sjalvklart blev vi tvungna att handla i den vanliga affaren) gav vi oss ivag till vart hotell, som visade sig ligga for sig sjalvt i en park med pafaglar (!) en bit upp fran staden. Tillbringade en fantastiskt skon eftermiddag med poolbad, pafaglar och middag med fyrverkerier langs HELA horisonten innan vi akte hem till Kodai nasta dag. Diwali ar helt ok faktiskt.