Trröööööttt

Jag är så sjukt trött. Helt overkligt. Jag erkänner att jag aldrig vart nån morgonmänniska men det här börjar bli löjligt. Tog mig ca. två timmar imorse att få hjärnan tillräckligt urgrusad för att ens kunna börja kommunikation med mina ben och övertalningsprocessen inledas. Total koma liksom. Tror att det nu är superofficiellt att jag och B väntar på en indienbebis och jag hävdar att det är en starkt bidragande faktor till det hjälplösa tillståndet.

Nej, vi tyckte alltså inte att det räckte med en utomlandsflytt och nytt jobb, utan att det skulle va lite kul med en ny familjemedlem också. Nu när vi var tvungna att lämna kisen hemma. Vad är det man säger? Stå ditt kast? Jo. Jag vet det. Och det gör jag ju. Och det ska bli sjukt fint att träffa Masarin nångång i april men tills dess.. så får jag väl börja med kaffe intravenöst eller nåt.

Som att. Vi får inte ens riktigt kaffe på jobbet. Undrade över den lustiga smaken ända tills Maura vänligt förklarade att det alls inte är kaffe i behållaren, utan cikoria (visst är det sånt som man drack i brist på bättre under andra världskrigets ransonering?). Och det beror alls inte på att det inte finns något kaffe att tillgå - vi bor granne med ett helt berg av underbara kaffeodlingar där de frambringar fantastiskt kaffe - utan helt enkelt för att personalen inte gillar riktigt kaffe utan vill ha sin cikoria med mjölk varje morgon. (Wot?!)

Nåja. Som sagt. Fyra dagar kvar till massa veckors semester med äventyr, sovmorgnar (åtminstone några stycken) riktigt kaffe och korv. Massor med korv ska jag äta när jag kommer hem. Chorizo. Mmmmmmm...