Chiclit by men - for men.

Har just läst ut hajpade "En dag" av Dave Nicholls. Och den Är faktiskt precis så bra som alla säger. Fast får en kärlekshistoria verkligen sluta så? Ska inte vara spoiler, men Verkligen? Blev så överrumplad att jag inte ens blev ledsen. Kan inte låta bli att jämföra lite med den andra chiclitboken jag läste i våras när jag var gravid, "Konsten att tala med en änkling" av Jonathan Tropper.

För det första tycker jag att det är skoj att vårens mest hypade chiclit är skriven av två män, för det andra tycker jag att det är lite roligt att de är så sjukt olika. (Även om killar som gillat Nicholls kanske vänder sig mot rubriceringen..) Den ena fungerar och den andra fungerar inte. Lite hårddraget så handlar båda historierna till stor del om vilsna försupna unga män, skillnaden är att Nicholls karaktär är trovärdig där Troppers inte är det. Troppers änkling är klädsamt alkoholiserad och sammetsögd och föremål för alla hemmafruars heta längtan - Dexter i Nicholls bok är spritfet odräglig och ett socialt minfält. Däri ligger hela Troppers problem, det stämmer liksom inte, det är alltför svårt att sympatisera med hans charmiga huvudpersons tjusiga lidande. Livet är inte snyggt. Jag tänker att det beror på att Tropper själv identifierar sig med sin huvudperson, och att det är därför han är så manligt lyckad.. men det är ju bara jag.