Tid

Nu är klockan mycket igen. Det här med rutiner går inte så bra just nu. Eller rättare sagt, det går utmärkt, varje dag är en lördag och man kan vara uppe okynnessent och göra onödighetssaker som att spela tvspel natten igenom eller se på en film. Man tror att man ska växa upp och mogna när man skaffar barn, men hittills vill jag nog snarare påstå att vi båda regredierat rätt fort. (Nåja. Det finns väl tid att bli gammal och klok.)

Jag har just sett färdigt en otäck historia om vacker störd tjej som kastar ut sin cyniska gamla älskare genom ett fönster. Hon blir aldrig påkommen, i slutet av filmen sitter hon lyckligt leende och lyssnar på klassisk musik i konserthallen som hennes älskare brukade dirigera. Vet inte riktigt vad jag tyckte, jag tyckte om den medan den pågick men i efterhand känns den lite tunn. Kanske börjar bli gammal och cynisk själv ändå?

Hela sommaren har gått utan att den började. En bekant pratade nyligen om att det faktiskt finns forskning som visar att tiden går fortare ju äldre man blir, det var något om att tiden går som långsammast när man är liten för att man lär och utvecklas så mycket snabbare då.. Det lät i allafall logiskt. Frågan är ju då om man som äldre kan sträcka ut tiden genom att fortsätta lära nytt hela tiden? Det är ju i linje med hela tesen, men det känns faktiskt inte så. Ju mer vi gör desto fortare går allt. Vi flyttade för lite mer än ett år sen, och sen tillbaka i mars, och tiden däremellan var så oerhört förtätad med allt som pågick då att den känns ganska töckenartad.

Minnet är redan suddigt i kanten.