Vi landade i Venice för två veckor sedan, för jetlagens skull. När någon rullar ur sängen kl tre på natten och kräver morgon, flingor och tecknat så är det bäst att vara så långt ifrån alla man känner som möjligt. Ergo - hotell. Familjen gick upp vid tretiden och åt flingor och kollade tecknat, jag sov. Detta gjorde vi i fyra dagar. (Vi åt även tacos, badade i havet och lekte lekplats.)
På torsdagen fick jag surflektioner i fölse av min familj. Har jag sagt att jag har Världens bästa familj? Bliss. Solen sken, vattnet var varmt, ingen sand i ögat. Det haglade inte ens! Surf är annorlunda i Kalifornien än i Varberg. På fredagsmorgonen såg jag en säl. Jag älskar Venice..
När vi lärt oss sova ordentligt åkte vi till släkten norr om Los Angeles. En veckas kalasande nonstop, de vet verkligen hur man gör. Massor massor av god mat och ännu mer god mat.
Sen gav vi oss norrut. Vi försökte verkligen köra highway one, men det gick inte. Naturen, gepjäsen* (D:s tolkning) och roadworks, allt var emot oss. Hur vi än gjorde blev vi omdirigerade. Till slut resignerade vi inför ödet och åkte motorväg. Nu är vi här, mitt i ett pepparkakshus i skogen. Idag har vi druckit hipsterkaffe, aktat oss för att ramla i bäcken, och A blev nästan uppäten av en glad rottweiler.
Jag skulle också kunna prata om olika filformat, PC vs iPad, och inlämningsuppgifter med tidsskillnad. Men det vill jag inte, så jag visar lite bilder istället. Cue pausmusik...
*Gps
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar