"men här ser ni en som är med om det mesta som skrattar och slåss med polisen och festar, som härjar och hojtar i himmelens sky.."

Ytterligare en lånad rad som bara .. känns rätt. Vad är det man säger? If the shoe fits? Nåja. Inte jätteofta jag slåss med polisen men det andra stämmer på ett ungefär. Försöker samla ihop resterna av mitt trasmätta jag efter avslutningsmiddag med mina fina arbetskompisar. Två veckors omkringsläpande på tio kilo böcker och evinnerliga peppiga bokpratsföreställningar för omväxlande ystra respektive apatiska barn och ungdomar, i kombination med ett extremt matintag och resultatet blir katatoni.

Inuti huvudet trängs föreställningar om flygbiljetter, tyfusvaccin och verksamhetsberättelser. Men det som verkligen bekymrar mig just nu är hur jag ska kunna åka ned och påbörja mitt nya jobb med en modebloggare. Jag är många saker (se rubriken.) men chic är tyvärr inte en av dem. Spelar ingen roll vad jag har på mig, ser ändå ut som en förryckt liten tomte. (I teorin är det hela så enkelt.. man bara liksom letar efter nåt stramt elegant svart.. men efter alla ansträngningar så blir det ändå alltid så att när jag står i butiken så kommer galne hattmakaren och viskar i mitt öra "men den här! Den här stolliga dubbelknäppta uniformen är JUST vad som saknas i din garderob!" Det konstiga är att min garderob är full av just stolliga midjekorta kavajer..) Nåja. Visar på den ungefärliga mentala nivån ikväll.

Förutom sagda middag är denna veckas höjdpunkt ett parti frisbee i parken med oinbjudna barn som hijackade vår frisbee och flinkt döpte om B till Bosse. "Passa MIG Bosse!" På vägen hem lyckades vi förirra oss på Triangelns parkering och fick krypa under avspärrningar och lyfta över cyklar bara för att inse att vi av misstag lyckats bryta oss in på citytunnelns byggnadsplats, och således upprepa allt för att bryta oss ut igen.

Det var tisdag. Dagen därpå sköts tre personer inom loppet av tre timmar, ca. 200 m från vårt hem. Känns jeteknostigt att lämna den här stan.