Igar

var jag ledsen. Idag ar jag ARG.

LEDSEN

Vaknar en mandag i september och kan inte tro vad jag laser. Hur kunde det bli sa fel? Vill bara grina nar jag laser resultaten av vad Svenska folket kommit fram till. Vilka ar de har manniskorna? Vad vill de?? Vad tror de att de ska uppna genom att rosta in dessa lismande ormar i riksdagen? Ska SD ge dem tillbaka vad de forlorat (deras jobb, kvinnor eller var det deras bidrag? Har sett flera hatiska inlagg pa natet dar folk klagar over att de inte far nagra bidrag - for att allt gar till invandrare?!) Forstar ingenting. Trodde inte vi hade det i oss. Inte pa riktigt.

Nar jag laser saker som de suttit och stavat ihop (de flesta skribenter som propagerar for SD skriver samre svenska an vilken nyinflyttad somalier som helst - ibland forstar jag bokstavligen inte vad de forsoker saga) kan jag bara konstatera att det ror sig om att aterta nagot som de tror sig ha forlorat, var far de sin statistik ifran? Direkt transkribering:

"om man besoker ett svenskt fangelse sa e 90% inget riktiga svenskar"

eller

"Varfor ska vi SVENSKAR skammas for var kultur o land,va! De som kommer hit ar mycket mer nationalister on vi ar, varfor tycker Ni att deras kultur o land ar mera vard an var....de verkar som deras kultur ar varsta grejen o var kultur har iom dem slutat excistera....kottbullar ar inte svenskt...bla..bla...vi ar inte svenskar...de gar ju inte ihop...om vi inte ar svenskar, da ar ju dem inte heller svenskar...eller...deras land o kultur ar inte deras heller for de ar ju ocksa som ALLA PA VAR JORD, KOMNA FRAN AFRIKA...om du nu ar vetenskapligt palast Herr Chefredaktor........VI AR ALLA LIKA; sa ingen rasism eller kultur ska existera!!!!!"

Vad ska allt detta missriktade forvirrade hat och ilska leda till? Vad ar det de vill? Ser man sig om i Europa dar liknande missnojespartier far roja - ser man tillika missriktad politisk idioti som forbud mot niqab eller bortrostade minareter... Detta ar de bortglomda radda mobbarnas parti, en sammanslutning for dem som inte blev nagot efter skolan. Det manifesteras nu i mobbing pa nationell niva. Jag har ont i magen och vill inte aka hem. Ar detta landet som vart barn ska vaxa upp i? Vart barn ar inte svenskt enligt dessa manniskor. Enligt er ar mitt barn en styggelse. Jag vill inte bo med er. Ert Sverige ar inte mitt.

Den globala familjen

som lillasyster noterade igar ar vi nu fem familjemedlemmar i fem olika lander. Sex om man raknar med B som ar i Jordanien. Fattar inte hur vi lyckats. Saknar alla, men har kakor i byraladan pa jobbet. Det far man ha om man ar sjalv i fjarran land pa sin folsedag. Nu blev det ju en fin folsedag anda, fantastiska Maura stallde till med svensk folsedagsmiddag (Janssons frestelse med makrill och blabarsbullar? Anyone? Faktiskt godare an det later. ;) ) och deras hund Iddly kom och gav mig ett nerdragglat ben. Den ultimata vanskapsbetygelsen!

Tillbringat tva dagar med att satta forvirrade medelbetyg pa elever som jag haft i tre veckor. Kampar med knostiga bokstavsbetyg i procentsatser och idiotiska datasystem att fylla i. Upptacker dessutom att jag skrivit dumma upprepningsfel i ppt:en samtidigt som jag star och undervisar och att jag sager annu konstigare saker eftersom min akademiska engelska slutar fungera kl 3 pa eftermiddagen. Det ar da Askungen borde ga hem istallet for att sta och svamla obegripligheter at allt mer skeptiska studenter. Det ar svart att vara larare.

Kan iaf gladjas at mote med varldens mest ambitiosa bokcirkel Kodai booklovers ikvall. Massa god mat och hogtravande diskussioner. Nu laser vi Adigas The white tiger, helt ryslig bok om ondskefull mordisk entreprenor. Jag gillar den. Men har inte last ut den. Betyg"+%@$* sabbade hela veckoplaneringen. Bestammer mig for ensamlunch pa cafe m boken.

Bangalores lyckligaste turister

Måndag

Regn i Kodai. Längtar tillbaka ner i värmen och sammetsmörkret i Bangalore. Slutet på en avgrundslång dag som startade vid sju på den ledbrutna nattbussen och fortsatte med zombiesvajande heldag på jobbet. Misstänker att jag var onödigt kärv mot tjugo över tre studenterna.. Nåja. De behöver lära sig att livet är orättvist. Eller att bibliotekarier är det. Eller både och. Snart tacksamt sjunka in i medvetslösheten. Med tanke allmäntillståndet borde det ta ca. 8 sekunder.

Känns lite konstigt att vara ensam hemma i Indien. Hemma hemma finns alltid folk på andra sidan telefonen. Det gör det väl här med, men det är lite motigare att ringa dem. (T.ex. är jag helt osams med vår oregelbundet fungerande telefon.. ) Hoppas på vackrare väder längre fram. Tills dess lever jag gärna på minnet av Bangalore - värme, grönska, stillhet (Joo, miljonstaden Bangalore är på fullaste allvar Tystare än Kodai - hur totalt obegripligt detta än är. Det säger en del om den genomsnittliga ljudnivån här.) och mat.. massor med fantastisk mat i överflöd. Vi åt hummer. Bara för att vi kunde. För att det fanns. Från mitt bussfönster på vägen hem såg jag hur vansinnigt mycket av staden vi inte hunnit se. Gläder mig åt att återvända mycket snart. Verkligen på tiden att få se lite mer av Indien. Nästa på min önskelista är Mysore.. Men nu ska jag sova med min stora hemlis,

Godnatt

Nattbussen

Ikvall ska jag aka nattbussen till Bangalore. Och jag ska ata notter pa bussen. I Bangalore ar det varmt. Det ser jag framemot.

September

Fattar inte att det ar september.. Vet inte vart dagarna tar vagen.

Skolmat

Gnällblåggen

Det är för mycket gnäll på den här blåggen. Upptäckte när jag scrollade igenom för nån dag sen att det vart jämmer och elände för hela slanten ett tag nu. (på Melonia Melonia doftar blommor och himlen är blå..) Det ska vi ändra på! Faktum är att det inte alls är synd om mig. Egentligen. Är (förhållandevis) frisk och kry och livet är fullt av oändliga möjligheter. Denna söndag har vi förutom pannkakor även bokat vår sedvanliga julsemester. Den här gången går den från sol till slask - vi kommer hem hem hem!

Men först ska vi röja bröllop i Ahmedabad, sen bada fötterna i havet i Goa SEN åka hem till julen. Ser otroligt mkt framemot detta. Alltihop. Ska bli så fint att kolla på Kalle hos mamma. Och hon har lovat köpa kräftor till mig, som jag ska äta när jag kommer hem. Julkräftor! Ha!
Eeeexcellent! Är otroligt nöjd med all vår planering. Nästa helg är det shopping i Bangalore. Eller rättare sagt, de andra ska shoppa. Jag ska ÄTA. Jag blundar och håller tummarna för skaldjur och flottiga hamburgare.

Det finns inga kraftor i Indien.

Snalla sluta plaga mig med era uppdateringar om festliga skivor. :(