Måndag

Regn i Kodai. Längtar tillbaka ner i värmen och sammetsmörkret i Bangalore. Slutet på en avgrundslång dag som startade vid sju på den ledbrutna nattbussen och fortsatte med zombiesvajande heldag på jobbet. Misstänker att jag var onödigt kärv mot tjugo över tre studenterna.. Nåja. De behöver lära sig att livet är orättvist. Eller att bibliotekarier är det. Eller både och. Snart tacksamt sjunka in i medvetslösheten. Med tanke allmäntillståndet borde det ta ca. 8 sekunder.

Känns lite konstigt att vara ensam hemma i Indien. Hemma hemma finns alltid folk på andra sidan telefonen. Det gör det väl här med, men det är lite motigare att ringa dem. (T.ex. är jag helt osams med vår oregelbundet fungerande telefon.. ) Hoppas på vackrare väder längre fram. Tills dess lever jag gärna på minnet av Bangalore - värme, grönska, stillhet (Joo, miljonstaden Bangalore är på fullaste allvar Tystare än Kodai - hur totalt obegripligt detta än är. Det säger en del om den genomsnittliga ljudnivån här.) och mat.. massor med fantastisk mat i överflöd. Vi åt hummer. Bara för att vi kunde. För att det fanns. Från mitt bussfönster på vägen hem såg jag hur vansinnigt mycket av staden vi inte hunnit se. Gläder mig åt att återvända mycket snart. Verkligen på tiden att få se lite mer av Indien. Nästa på min önskelista är Mysore.. Men nu ska jag sova med min stora hemlis,

Godnatt