Var är hemma

Det är tre veckor kvar till Sverige. Den 28e februari flyger vi igen. Det känns lika overkligt att tänka att vi ska flytta härifrån som det gjorde att tänka på Indien för åtta månader sen. Det känns lika komplicerat att flytta hem som det gjorde att flytta hit. När jag vandrade in genom dörrn här för fyra veckor sen så kändes det lika mycket hemma som Malmö.

Att hälsa på i december var mycket mindre märkligt än jag trott, bara att glida in i hemma precis som vanligt. (Kanske för att Jul alltid är ett slags undantagstillstånd i sena tvkvällar och matkoma) Men att flytta tillbaka på riktigt känns overkligt. Trodde inte att vi vant oss så totalt vid utsikten och hundslagsmålen, jag har så svårt att greppa hur två verkligheter som är så diametralt olika kan kännas så självklara, samtidigt.

Och nu ska vi snart packa ihop. Dagarna försvinner fortare än jag hinner räkna och jag har ingen aning om hur allt ska hinna bli färdigt i tid. (Har inte ens hunnit börja på bokcirkelboken..) Kanske är det lika bra. Att fundera över golvfakturor och böcker på Tamil tar effektivt fokus från att jag ska lyckas åstadkomma en bebis när vi kommer hem. Ett faktum som jag gärna bortser ifrån så länge det bara går. Jag tänker att allt det där kommer att ordna sig när vi kommer hem till lägenheten på Spångatan (O lycka att den finns kvar! Takläcka och allt.) Fortfarande otroligt lyckligt lottade som kan återvända dit. Hemma är där du är.

(Igår fick M en dotter i en uppblåsbar pool i sitt vardagsrum. Otroligt skönt att höra att allt gick bra.. men ändå ganska nöjd med att det inte är vad jag har bestämt mig för. Eller .. bestämt och bestämt.. till syvende och sist är det väl bebisen som bestämmer. Hoppas den bestämmer sig för att vänta till Sverige.)

Ännu en livsfarlig dag tillända

Började min morgon med att välta ned badrumsskåpet. Hur eller varför tänker jag inte förtälja (det är min ensak). Bara kände måndagskänslan sippra in medan jag städade upp våra saker och öppnade fönstret eftersom badrummet nu luktade starkt och gott av sönderslagen Rive Gauche. Även olustig känsla av att en inte-så-bra-dag just tagit sin början.

Nu när klockan närmar sig halvsex kan jag med lättnad konstatera att det faktiskt var det sämsta som har hänt idag, det blev inte värre än så. (Det är det här som kallas för att "ropa hej") Bara grämer mig att jag sitter på kontoret fortfarande och letar beanbags på nätet, istället för att leta efter pantern som tydligen är lös på våra vänners compound 10 minuter härifrån. Kanske lika bra å andra sidan, är nu så tjock att jag nog inte fixar att springa ifrån en panter. Men det hade vart nåt att se - en panter!

Mer Kodaikanal

Känner hur rasande dålig jag har vart på bilder här.. Så idag när jag inte gör så mkt annat så tänkte jag göra lite bot. Här är ett hop plock av hösten i Kodai så som det är mest, med de glada bussarna, den glade Ganesh (remover of obstacles) och Hogwartsskolan där jag arbetar.

Till exempel

Kan man ha tevärmare på huvudet och stetoskop. Eller tigrar i ladan och en farfar i ett träd. Eller bara en otroligt stökig bebis i magen. (Nångång ska jag ha en lada med tigrar. )

Fredag

Denna vecka har ägnats åt att diskutera mått på nytt biblioteksgolv (många olika bud, nu kommer golvföretaget att skicka en egen kille hela vägen från Chennai som ska mäta vårt golv..) felaktiga fakturor från flipkart - de tycks nu hävda att vi inte betalat en enda av våra beställningar från i höstas. Vilket det syns tydligt i deras egen orderhistorik att vi gjort. Dom har nog inte tittat på den. I själva verket tycks det vid närmare påsyn som att vi faktiskt betalat dem lite för mkt.. Närmar mig obönhörligt vansinnets rand. Bra att det är fredag så jag kan vara koko i fred hela helgen. :)

Fotboll.

Om man bor i Kodai och jobbar pa KIS sa maste man agna minst tre kvallar/helger varje termin at Chaperone duty. Det betyder att man maste overvaka de sma barnen pa deras filmkvallar, danser, idrottsevenemang eller pyssel, sa att de inte agnar sig at oegentligheter som hangel, sprit eller bankran etc. I fredags var jag uppskriven for att overvaka en fotbollsturnering. (Alla som kanner mig vet vilken hangiven fotbollssupporter jag ar.) B var uppskriven for att vara med och spela i fotbollsturneringen. I guess its a Guything.

Var dar vid sjutiden iford vantar, halsduk, benvarmare och kangor for att slippa frysa. Det hjalpte inte. Blev genast belonad med den viktiga sign out listan som alla som har trottnat maste skriva pa for att fa ga hem. Inget far en att kanna sig viktigare an en clipboard. Satte mig i ena hornet och fick genast en boll pa mig. Vad ar det med fotboll och killar? Ge dom en boll och fullstandigt vansinne bryter ut?! Plotsligt hade alla de 14-18arsgrabbarna forvandlats till ododliga superhjaltar som dodsforaktande kastade sig med nasan fore ner i betongen for att lura av sin kompis.. en boll. Helt hapen att ingen skadade sig allvarligare an vad de gjorde. En nobel orientalisk kille fick en elak spark pa smalbenet som fick honom att ligga pipandes i ett horn i fem minuter, och tio minuter senare ar han anda uppe och haltar omkring pa plan. Man maste ju offra sig for laget.

Resten av helgen agnade vi at stillsammare aktiviteter. Spel och dobbel hemma hos Vera och George narmare bestamt. Roligaste pokerkvallen jag nagonsin varit pa - det mesta av tiden gick at till att dividera om huruvida de grona markerna var femmor eller kanske tior? Eller kanske tjugor.. Forvirringen bredde ut sig allt mer ju mer ju senare tiden led. Och jag vann! Tva hander! Fastan jag inte kan spela poker. (Sa i slutandan hade jag ju anda blivit av med allt jag hade. Det mesta till B. Ppfffftt.) Det basta med poker ar anda att man far hamburgare och glass. Som pa ett barnkalas.

Januari

Hemma. Otroligt skönt efter långa långa resan. Som vart fantastiskt fin men också just.. lång. Man blir alldeles märklig av att byta vilt mellan strand och djup snö, till slut vet man inte vad det är för tid på dan knappt. Avslutade resan med ett mellanstopp i Agonda, dit vi kom kl fem på morgonen och tillbringade morgonen sovandes i korgstolar i restaurangen på stranden..

I Kodai skiner solen som aldrig förr, helt underbart att komma fram till våren. Ser verkligen framemot att tillbringa januari och februari i solsken och tygskor. Vädret är väl det som ändrats mest.. skickade pliktskyldigt ett mail till berörda för att meddela att vi blivit någon dag försenade, och när jag sen sprang på den snälla låg-och mellanstadie koordinatorn igår i biblioteket så tittade hon förvånat på mig och sa ´va gör du här?!´ Tydligen vart budskapet som gått fram att jag inte skulle komma tillbaka på hela nästa vecka.. Somligt är alltså i högsta grad detsamma. Jejje.

De har i alla fall bytt golvet i biblioteket och vitvaskat väggarna.. lila. Men lila är ju också fint. Blev bara så full i skratt när jag såg det.. Hur kan whitewashing förvandlas till lila?! Purplewashing heter det väl då?

För övrigt medverkade jag till att B fick Fifa 11 i julklapp. Jag ångrar mig lite nu. Men bara lite.