Livspusslet

Jag har knäckt det. Jag vet hur man gör för att slippa bråk och skrikande barn. Vill ni veta hur jag gjorde? KLART ni vill! Jag erkänner att det här med att lägga en hel dag på tvätt med sina barn inte var något vinnande koncept, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Dagens succé var enkel att uppnå - en stadig frukost med mycket protein (läs stekta saker som ägg och halloumi), följt av en snabb sorti. Jag eliminerade helt enkelt allt tråkigt - disk, undanröjning av frukost, städning, personlig hygien, och tog med mig Skrutten och hans bror ut i snön. Efter att Skrutten jagat fåglar i parken i trekvart (fåglarna vann, Skrutten är inte särskilt snabb i sina thermobyxor.) gick vi in och fikade på Gateau, sen hem. Efter mastodont utflykten var barnet så trött att det somnade av sig självt och eftermiddagen har vi ägnat åt att ligga i badet tills fingrarna blev helt skrynkliga.

Det är mkt enkelt. Man bara låter bli att göra någonting tråkigt överhuvudtaget och ger sina barn kakor istället för lunch, så blir ingen arg eller ledsen. TADAA! Vägen till Lycka stavas Socker och snabba kolhydrater. Till er som inte ännu har barn eller B om du läser det här - VARSÅGODA.

Ps. Vi åt faktiskt lunch också. Klockan fyra åt vi uppvärmd Pasta Carbonara, utan Carbonaran, som mest smälte av i micron. Pasta alltså. Mmmm...

Somliga dagar

Om jag hade en blogg som folk läste.. som dom där som skriver om sina små butiker eller ekologiska matlagning, så skulle det nog inte bli nåt inlägg idag. Men ingen läser min blogg så därför kan jag skriva precis vad jag vill. Och då gör jag det. Haft en osannolik dag av misär och allt är helt mitt eget fel. Note to self: det är idioti att försöka tvätta fyra maskiner med två små griniga bebisar hemma. De två första maskinerna gick väl an, när kottarna sov, men sen! Vilket zoo! De får så så tråkigt när man är hemma och måste vara inne (för att man tvättar) en hel dag. Och när man sen måste mata den minste, så tycker den större att det blir extra outhärdligt så då formligen illtjuter han så jag tror att min granne löper till skogs, och när han illtjuter kommer minstingen av sig och kan inte äta mer och han som redan är extra extra hungrig. Ni förstår.

Till slut var alla 900 kilo tvätt klar och skulle hämtas (för en halvtimme sen) och då tänker jag att vi måste gå ut, så jag pälsar på alla. Vilket tar mer än tjugo minuter och bebisarna tycker inte det är kul att ha overall och mössa på och vänta och vänta så då skriker de ganska mycket till, men till slut kommer vi i alla fall ner för alla trapporna, ut på gatan, förbi vägarbetet in på gården och in i tvättstugan där jag larvar omkring som en tjock känguru med bebis på magen och samlar tvätt medan stor sitter i vagnen och tjuter för att det är varmt och trist.

Till slut är vi klara och kommer ut på gården igen, med magbebis, sulky och två ikeakassar tvätt och det är då jag märker att vagnen liksom krymper mer och mer när jag rullar den mot porten. Det är för att den är trasig. Den håller just på att vika ihop sig med Skrutten inuti. Det är då jag tar upp mobilen och ringer och stör min hemmajobbande bättre hälft som får komma och rädda hela sin familj. Det blev ingen mer promenad. Men väldigt mycket ren tvätt.

Jag har ingen bild som är tillräckligt ful för att illustrera den här dagen.

Fast sen när vi kom in och Skrutten skrikit sig genom sin middag och skulle gå och lägga sig (och jag på allvar började känna mig helt koko) det var då som jag råkade klämma åt lillbarnet och säga ungefär "Uuwäääh" och då började lillkorven skratta med hela magen och då kändes allt ok igen.

Har just nu

En stulen bild säger mer än tusen ord.

en sån dålig känsla i magen. Jag har börjat få mystiska mail lite varstans ifrån om att jag har handlat grejer eller uppdaterat min mail på sidor som jag inte använt på år och dar. Känns lite som att nån gör saker på min mail bakom min rygg. Och om det är så så är det bara mitt eget fel och rätt åt mig för att jag aldrig byter lösenord som man ska och är allmänt slarvig. Fastän jag blir tillsagd jämt och samt av B och lovar på hedersord att göra det nu, snart när som helst, ska bara.

Ploblemet är bara att när jag väl gör det, byter lösenord alltså, så minns jag ju inte det nya eftersom jag haft samma i år och dar och därför har jag i tur och ordning låst mig ute från hotmail, Skype, facebook, Spotify och Facebook. Och Twitter. Men det är normalt, jag är alltid utelåst ifrån Twitter eftersom jag loggar in där en gång om året. Gissa om jag fått många tweets.. 

Blaaaaaa. Skärpning! Kom i allafall ihåg lösenordet hit. Eftersom jag inte bytt på år och dar. Waaaaahhh!

Borde vika tvätt men jag vill inte. Socka Korven ligger bredvid och knorrar i sömnen. Han är så vansinnigt fin! Och så är det så välsignat tyst eftersom Skrutten är förkyld och sover. Och jag vill att det ska vara tyst för jag är också förkyld och vill gärna sitta i soffan och blogga om strunt istället för att vika tvätt och lyssna på skrik. Det är svårt med det där, Skrutten skriker som allra högst när han är upphetsat glad och det är väldigt svårt att förklara att det där glädjeskrikandet skär som glas i öronen på alla utom honom själv. Man vill ju liksom inte vara en killjoy. Och samtidigt vill man heller inte att lilla tanten i affären ska falla död ner när han skriker henne i örat från den förbipasserande vagnet. Det är något av ett dilemma. 

Blev ju sjukt sur över min egen taffliga bildhantering så därför stjäl jag en fin istället. Här är mina barn. Bästa i världen. 

Sur

Inga inlägg för alla fina bilder jag tar ser ut som fyllebilder när jag laddar upp dem? Hmmppffft! Återkommer när bloggen har skärpt sig. (Eller när jag har lärt mig bildhantering..)

Glad fredag!

Tänker att jag måste gjort något väldigt bra för att förtjäna det här. Hurra för mig!

Och tack finaste babycakes för bästaste fölsemorgonen!

Lets get comfy

Det enda som fattas är nåt bra på teve.

Julafton i September

Det Här var en dag som barnen på Monbijou sent ska glömma  - dagen när det kom en Jättestor GRÄVSKOPA och fyllde på sandlådan! Det syns inte så bra på bilden, men hela klättertornet är proppat med små knattar som andäktigt följer spektaklet. Så fint så fint, blev alldeles glad i magen när jag såg det.

Anledningen till att jag har tid att hänga i fönstret och spionera på förskolekids är att jag och Anton är de senaste offren för monsterförkylningen som drabbat hela min familj i tur och ordning. Det är väl nu det börjar, de ökända dagisfarsoterna. Av alla som är väldigt förkylda just nu så är det allra allra syndast om mig och Anton som inte får trösta oss med några som helst näsdroppar eller halstabletter eller egentligen någonting som gör förkylningslivet lite lättare. Tänk på det alla ni som sitter där och gottar er i era förkylningsmediciner.

Dagisdag

Detta barn har just börjat förskolan och som vi förutspådde har det gått utmärkt. Han röjer nu omkring själv där på förmiddagarna. (Nej han tog inte bilen dit själv. Men han får nuförtiden förtroendet att handha våra nycklar. Ibland lämnar han till och med tillbaka dem.)

Mina förmiddagar har plötsligt fyllts av ett märkligt tillstånd, lugn och ro? Jag har till och med läst en bok! Den såg ut såhär:

 

Det här var en bok som gjorde sig bättre i teorin än i verkligheten (lysande titel.) Kanske hade jag gillat den mer om den inte marknadsförts som "chockerande" och "feministisk". Den är varken eller. Mest någon trött och arg människas våldsfantasier manifesterade. Lite som en strykdocka. Även om den innehåller en del underhållande scener, som när huvudpersonen tänker ta livet av sin jordnötsallergiske friare genom att hetsäta Snickers.. Kanske är det bara jag som är trött på seriemördare, tycker inte att det är ett dugg kittlande eller nyskapande. Mer som en tjatig teveserie vilken som helst. Får väl å andra sidan skylla mig själv som väljer korta rosa böcker. Slut på uppvärmningen, Nu ska jag läsa Riktig bok! 

5 augusti

Detta barn börjar dagis imorgon dag. Whooa..

Bra att vi tränade på att knycka spadar i parken idag. 

Hej Anton!

Det är lördag, slutet på vackraste sommarveckan jag kan komma ihåg. Solen vräker ned. Det är nästan två veckor sen Anton flyttade in, fast fortfarande lite svårt att förstå. Varje dag vecklar han ut sig mer och mer ur sina skrynklor som en fjäril, nu börjar man kunna se hur han ser ut. Han är så lik Dag att jag kan se på honom och tro att vi loopat ett år tillbaka och börjat om.. Sen dyker Dag upp i ögonvrån och så minns man att vi faktiskt har två husdjur nu. (Tre om man räknar katten.) Anton är än så länge en väldigt tyst och stillsam natur som sover nöjt i sin filt tre fjärdedelar av dygnet.

I gengäld har vårt andra solskensbarn lagt sig till med en helt ny förhandlingsteknik - vilt skrikande som bilbromsar ungefär. Nåja. Han har vart vänligheten själv i ett helt år, det kunde knappast vara för evigt. Det är i alla fall bra att han vet vad han vill, och det vet han. (Han vill ha kaka och glass.) Känns mkt knostigt att tänka på att Dag börjar sitt barnjobb (förskola) om bara EN vecka?! Han är fortfarande så liten.. Samtidigt är det uppenbart att det är precis det han behöver, vi är helt enkelt inte tillräckligt roliga för att underhålla dagarna i sträck längre. Nya kompisar och pyssel är nog helt rätt medicin. Men ändå.. Dag på dagis. Jisses.

Jag gör det igen.

Boar. Lagar mat och planterar grejer och bakar. Och nu - musli?! Det är som en sjukdom, jag kan inte låta bli. Tur att här finns nån som gillar kakor.

Bebissemester

Hade en osannolik sista jobbadag med finaste jobbkompisarna - blommor o bjudlunch och inget hyperventilerande alls. Känns fortfarande knostigt att gå från att tänka på tusen jobbsaker samtidigt - vilka böcker som är slut på förlaget, vilka som aldrig kommer, om det finns böcker på tagalog, varför japaner inte vill jobba med någon som inte kan prestera en exakt specad beställning.. till att googla ugnstemperatur på hallonbullar från Magnolia.

Varvade i alla fall ned med fullrullehelg med finfina Anna och Beth som rest ända från Indien med Kodaiskvaller. Slås återigen vilken otroligt välordnad och förutsägbar tillvaro vi har nu förtiden i jämförelse. Fick äntligen tillfälle att ta med Skrutten till Wanås där vi bankade på alla konstverken i tur och ordning. En mycket mycket bra dag- se själv:

Resten av veckan har jag ägnat åt att köpa saker.

Godmorgon.

Vaknar halvfyra av att någon försöker klösa sig ut ur barnrummet. Tror i min förvirring att det är bebisen som slutligen fått nog, stapplar upp och släpper ut ett litet vitt spöke som sen tillbringar resten av natten med att ligga och knö på mina ben så att jag slipper sova en blund. Tack för den. Kattelände. 

Timjan

Mmmmm.. timjan.

Juniväder

Har lipat på busssen i två dagar över den här finfina boken. Oj! Så bra den är! Hon skriver så fint så fint den där Lisa. Mycket bättre än hennes första bok. (Även anledningen till att boken som det står att jag läser på bloggen fortfarande inte är färdigläst. Blir då och då tvungen att pausa i hjärnslafsandet för att inte bli för trött. Fast den boken är eg otroligt fin den med! zombieroman med filosofiskt innehåll - who knew?!) Annars är det mesta under kontroll .. tror jag. Skrutten kastade sig ut från soffan häromdagen och landade på pannan. Verkar inte ha fått några bestående men, men man måste påminna sig då och då om att Fast han är ett barngeni så flyr allt vett så fort man killar honom lite på magen och låter honom springa lite med sina små tjocka ben.

Övrigt.. vi har haft en ankfamilj inne på atriumgården på mitt jobb denna vecka. Gissa om det vart uppståndelse?

Mera övrigt: B har gått åstad och köpit Diablo III och sitter nu klistrad framför tvn. Fastän jag berättat den sedelärande historien om när jag spelade bort ett halvår av mitt liv i pyjamas för sisådär tio år sen på Diablo II. Somliga kan man inte lära någonting. Jag ska också spela lite snart. Måste ju prova lite...

Saker man inte behöver bekymra sig om när man inte är i Indien.

Är irriterad och arg över dag full av dåliga människor. Lyckligtvis finns det alltid något att glädjas åt. Till exempel att de inte har någon liknande skylt på vårdcentralen.

SHAZÄÄM

Kryddor! Vad var det jag sa?

Tjock och bekväm

Låt mig presentera min nya grej: burkar med frystorkade grejer som man häller vatten på så de sväller upp till femdubbel storlek. I detta fall örtkryddor. Så sjukt praktiskt! Man bara slänger ner pappmuggarna med kryddor i sin gula Ikeakasse (mm okej, den biten är faktiskt inte så praktisk.. snarare jobbig och påfrestande) går hem och packar upp burkarna, packar ned jordpelletsen i dem och öser på lite kryddor och lite mera vatten och sen bara.. SHAZÄÄM kryddor!  Hoppas jag i alla fall. Den som lever får se. De hade till och med vart pedagogiska och skrivit vilka kryddor som skulle vara i vilken pappmugg utan på. Men det såg inte jag, så nu är alla felplanterade och matlagandet kommer att vara en enda lång kockduell med blind-smak-test. Fast det är inte helt omöjligt att man faktiskt kan se skillnad på basilika och persilja om det nu kommer upp nåt. Som sagt, den som lever får se. Och  det gör ju jag. Jag tror jag måste gå och vattna lite..

För husfridens skull

I skrivande stund går barnet runt runt i köket och fingrar koncentrerat på mina nycklar. Husnycklar, bilnycklar, jobbnycklar. Jag kommer antagligen aldrig att se dem mer men det är det värt. 

What the future holds..

Bonus: fick imorse sneakpeak på hur framtiden artar sig med tre grabbar vid frukostbordet, då B rapade ljudligt och Skrutten a-p-p-l-å-d-e-r-a-d-e. På riktigt.

Så det är så vi ska ha det. Tänkte jag. Jaha.

Firar Valborg med att se Valborg på teve.

Fint att nån hjälper till att packa upp i alla fall.

Just överlevt låååååång vecka med gravidförkylning (as in no näsdroppar eller nånting annat som kan göra livet lite roligare) projektpresentationer och manusstopp vecka på jobbet, bo i koffert hos mor o far medan B slitit som ett djur för att ställa i ordning lägenheten till Dags ettårskalas för 38 pers som var igår... Woho! Skulle eg. vart på sockerbelastning (gå upp i svinottan utan frukost för att sitta på MVC och dricka två glas mättad sockerlösning och känna skakningarna sätta in..) klockan åtta imorse också, men min kropp glömde helt lägligt bort det och tog sovmorgon istället. Idag har vi

• tagit sovmorgon
• slappat i soffan
• packat upp resväska
• promenerat i Slottsparken
• ätit massor med lunch och kanelbullar i sagda park

Ikväll ska vi

• äta ankbröst med sparris
• kolla på när andra firar Valborg på teve
• äta jordgubbar

Otroligt nöjd med denna ansvarsfördelning.

Det smarta i att ha en smartphone..

Ångesten när man inser att mobilen man glömt på skrivbordet på jobbet inte alls ligger på skrivbordet på jobbet.. känns igen? Och när man skrotat omkring på den gräsiga genvägen utanför jobbet en stund och letat, måste inse att den nog faktiskt Är borta den här gången. Det är då man kommer på att den innehåller alla familjebilderna och personliga mailkontot och facebookkontot och kalendern och alla andras kontaktuppgifter också. What the..

Jag är nog för liten för att få ha en smartphone tror jag. Mobilen? Den låg på mattan i lobbyn där vi hade möte igår.

Jag har förberett lite...

Meen.. hur gick det här till? Det känns som ett gammaldags matlagningsprogram på teve.. kocken börjar hälla grejer i en skål, fast sen säger han "men jag har förberett lite" och så dänger han fram en färdig plåt med bullar.

Va? Borde jag sluta älta att ungen växer? Det går inte.

Curse of the killer rabbit

Utanför mitt jobb bor stora kaniner. Jag ser dom ofta när jag ska gå hem, dom sitter still och äter och verkar helt ointresserade av att det passerar en människa på tre meters avstånd. Och varje gång jag passerat kaninen dyker det upp en tvångstanke i mitt huvud om att den just där och då bakom min rygg, är på väg mot mig i full karriär för att bita mig i benet.

Jag tittar ev. på fel sorts tv.

Va?

Gick just en timme för tidigt ifrån jobbet för att hinna till tandläkaren, där jag nu har tid att sitta och läsa damtidningar i en timme. Va?! Vad är det som händer i min hjärna?! Hur kommer det sig att den plötsligt inte klarar av matematik på lågstadienivå?? Kan inte räkna. Kan ingenting. Kan. Inte. Prata. Om. Det.

Avbön

Det här är så roligt så jag går sönder! Jag vet knappt vart jag ska ta vägen?! Alla som har barn är INTE ointressanta. Somliga är väldigt väldigt intressanta. Särskilt deras barn..

Your kids are the most interesting people you will ever meet.

Jag tänker på det här med hur ointressant man blir när man skaffar kottar. Att man liksom bara vill prata om vad ens barn har gjort idag.. Och så vill man gärna höra om vad någonannans barn har gjort idag. Mer än om deras egen dag med klippning eller fika eller kontorshäng. Min vän J sa för några år sen med emfas att Alla människor blir ointressanta när de blir äldre. Att hon inte känner någon över 30 som har nåt att komma med. (Vi har nu båda passerat 30strecket med marginal så kanske är det dags att packa sig..) Så kanske det är. (Kanske är det DÄRFÖR barnlängtan sätter in efter 30? Man måste hitta en ursäkt till att man inte orkar vara intressant längre?) Det blir inte mycket tid över till världsanalys när man måste komma ihåg att handla det som man glömde igår. Fast det kanske är avhängigt hjärnkapacitet? Beroende på hur spänstig hjärna man har så orkar man med världsanalysen ändå?

Känner mig inte så smart just nu. Däremot tycker jag att det är sjukt roligt att iaktta Dag när han vinkar åt min syster på Skype. Funderar mycket på hur han egentligen får ihop det, med den där mostern som plötsligt är liten och intryckt i en tvådimensionell låda. Tänker också på Rudy, som med ölen i näven konstaterade förra året att "your kids are the most interesting people you will ever meet.." Det är i alla fall sant. Då gör det inte så mycket om man själv är helt ointressant.

Jehosafatt Ippenutt

Jag funderar på att utlysa en namntävling på nätet. Vad ska Skruttens lillebror heta? Han måste ju heta nånting? (Alla som har läst Varför är det så ont om Q? vet vad som händer i annat fall...) Fritt fram alltså.

Såhär stor

var Skrutten för precis tio månader sen. Det känns overkligtoverkligt att tänka på. (Har till och med ett vagt minne av att han brukade heta Dag..) Grattis till tvåsiffrigt lilla Skrutt!

Fåntratt.

Rätt fånigt att bli provocerad av en romankaraktär.

England vs France

Just nu parallelläser jag av olika anledningar två olika böcker om gravida kvinnor. Justine Lévys En ovärdig dotter och Sophie Kinsellas En shopaholic i väntans tider (jo för att den låg på kontoret och ingen ville ha den och det är gratis läsning.. och så var jag lite nyfiken) Båda böckerna handlar om kvinnor i väntans tider som anser sig vara olämpliga blivande mödrar.

Den ena är helt uppslukad av sin mors kamp mot cancer och har ingen tid eller ork att bekymra sig om sitt ofödda barn - den andra är helt uppslukad av att köpa saker och ljuga sig in hos kändisgynekologen. Den ena oroar sig hela tiden för att inte vara en tillräckligt bra människa, den andra köper saker. Louise i Levys historia är visserligen ganska självcentrerad och melodramatisk, och en hopplös lögnare, men hon har en lång historia av svek och otrygghet som förklarar hennes beteende. Becky i Sophie Ks roman är bara .. ett as.

Efter att ha letat i halva boken efter vad det nu är som gör att folk läser dem, kan jag bara konstatera att jag är helt oförstående. Och förbluffad inför bedriften att i text lyckas frammana en hjältinna så totalt i avsaknad av charm, humor intelligens eller några som helst mänskliga egenskaper. Skulle vara det där konstanta ljugandet då. Becky är som en puckad, smal, snygg variant av Bridget Jones. Det vill säga, helt utan poäng. Och denna poänglösa skapelse är nu inne på sin femte? Sjätte del i serien? Återstår bara ett enda stort Varför??

Om det inte framgick så älskade jag "En ovärdig dotter"- läs den istället.