tisdag 31 juli 2018

VAKNA!!

För sju år sedan skrev jag ett inlägg om valet jag bevittnat bortifrån Indien, när det jag trodde inte kunde hända hände. Sverige demokraterna blev officiellt ett riksdags parti. Jag var förkrossad. Trodde inte det var sant. Det händer inte här, liksom. Jag trodde på riktigt att vi var bättre än så.
Idag fick jag en pamflett i brevlådan. 





Vi har glidit långt i utförsbacken. Vi tror fortfarande att vi är bättre än så, att vi är en grundmurad demokrati byggd på sunda värderingar och lika för lika. Ändå visar valundersökningar att snart var fjärde svensk tänker rösta på ett parti som Inte tror på lika rättigheter för alla. Som inte tror på demokratiska värderingar. Som går till val på att plocka bort rättigheter för kvinnor, hbtq-personer och utrikesfödda. Som delar in världen i olika skikt och delar ut rättigheter enbart till ett fåtal utvalda.

Men varför? Vi lever på världens tak, från den dag vi föds har vi fri barnavård, utbildning och tandvård. Vi har mat på våra tallrikar och tak över huvudet. Vi sitter med lottovinsten i handen, vi kan göra och bli vad vi vill! Är vi så trötta på alla fria val att vi vill rösta bort dem? Vårt välstånd har vi byggt på fri handel med omvärlden, med hjälp av arbetskraft utifrån andra länder när vi behövt, med hjälp av en utbyggd barnavård och kvinnlig skolgång - Allt detta som Sverige Demokraterna, och deras fränder vill ta bort? Allt det som de inte tycker behövs?

Vi är så mätta och uttråkade att vi är missnöjda. Och det är Sant att alla inte har det lika, inte ens i Sverige. De senaste åren har oddsen ändrats, många som haft mycket har fått mer, och de som haft lite har fått mindre, men på vilket sätt blir det bättre av slopad rätt till den egna kroppen för kvinnor? Hur ska det laga livet för den som har det tufft? Jag fattar inte, det går inte ihop. Varför blir det bättre för pensionärer ifall vi kastar ut den nyinflyttade som arbetar med att ta hand om dem? Kanske är det jag som inget begriper, men det Är faktiskt inte logiskt, inte någonstans. Jag frågar på allvar, jag vill på riktigt få svar ifrån någon som planerar att rösta för detta. Snälla - på riktigt - förklara hur ni tänker så att jag förstår!

Hur ska minskade rättigheter och inskränkt yttrandefrihet (Sverige demokraterna för t.ex. en aggressiv kampanj mot etablerad press, och säger precis som den amerikanske presidenten att folket blir förda bakom ljuset.) göra Sverige till ett bättre land? Nu kanske du fnyser, och rycker på axlarna, men det är just vad som försiggår på massor av ställen Exakt Just Nu. Polen, Ungern, USA, de håller alla på att nedmontera sina rättssystem, fria press, och mänskliga rättigheter. Allt för att deras länder ska bli bättre att leva i, för somliga. Frågan är bara på vilket sätt det ska bli bättre, det är oklart, men FORT går det. Det tar otroligt lång tid att etablera en fungerande demokrati - men det tar nästan ingen tid alls att rasera den.

"Men det får man väl inte säga i det här landet" har blivit ett mantra i debatten på senare år, men faktum är att man får säga i princip vad som helst!Svensk polis skyddar med batong i hand NMRs rätt att uttrycka sina åsikter. Men om NMR får igenom sitt program kommer ingen som inte håller med dem att våga säga sin åsikt överhuvudtaget. Nationalismens historia är lika täckt av blod som någonsin religionernas, trots att Islam idag utmålas som det största hotet mot vår moderna demokrati. Sverige demokraterna säger att om de kommer till makten ska de göra samhället bättre, de ska rädda Sverige, men vet ni - det säger ALLA politiska partier. Det är liksom lite deras jobb. Då får man som medborgare läsa på i partiprogrammen om hur det ska gå till, och i SDs program står det uttryckligen att vissa kulturer är bättre än andra, och att män och kvinnor föds olika. Att flyktingar borde få hjälp på plats, (där de bor i misär, i överfulla läger utan framtid, så att vi inte behöver se dem) istället för att komma till vårt land.

Är det så? Blir det bättre i Sverige om vi bara umgås med infödda svenskar? Om svenska barn bara lever i heteronormativa kärnfamiljer? Och hur ska vi åstadkomma det utan att göra våld på de människor av kött och blod som döljer sig bakom dessa formuleringar? Det går inte utan att ta ifrån dem deras lagstadgade rättigheter. Och att ta ifrån människor deras rättigheter är att demontera demokratin. Det största hotet mot Sveriges demokrati är VI själva, just nu.

Det är NU vi bestämmer oss. Det är nu vi bestämmer vilka vi vill vara - de som tar sig an utmaningen att styra upp framtiden genom samarbete och innovation eller de som blickar bakåt mot en drömbild som aldrig fanns och slår de svagare? De har visat tydligt vilka de är, genom ord och handling, att släta över med att säga att man "missnöjesröstar" finns inte. Antingen tror vi på människors lika rätt eller så gör vi det inte. De visar vem de är - Vem är du?

lördag 30 december 2017

Tjuvlyssnat







A: Om du ger mig legobiten så får du Tusen dollar!

B #eftertänksamt: Du haj inte tusen dollar.

A: Nää, men när jag får det .. Då får du Tusen dollar!

B: .. jag kommej ändå inte få de.

Alltså, den krassa insikten hos femåringen här. (Det blev ingen transaktion.)


På vår resa har jag levt en massa, men inte skrivit så mycket. Inte helt förvånande. 

Så får det vara. Jag tror inte vi hade kunnat göra det bättre på något annat sätt. Nu har vi varit hemma i blåsten och regnet ett par veckor och Kalifornien känns redan långt borta. Året som gick blev inte alls som jag väntat mig. Det blev mycket bättre. Barnen har blivit långa och spinkiga (jämfört med innan då.) Har ingenting att lova inför imorgon. Tänker ta en dag i taget som vi gjort året som gick. Det blev ju ganska bra.






söndag 26 november 2017

Mr Coffee




På vår resa har jag haft äran att stifta bekantskap med en mängd kaffebryggare på olika platser. Åtta av tio har hetat Mr Coffee. Det har känts tryggt att mötas av en ny Mr Coffee på varje plats vi hamnat på. En pålitlig och seriös amerikan, som lagar något som påminner om kaffe. Mmm. Mr Coffee..

Vi spenderade tio dagar vid stranden utanför San Diego, i ett litet strandhus med surfbräda och våtdräkt i garaget. Och jättestora vågor! Såååååå  Väääärt!! Surf varenda dag! Mer än jag vågat hoppas. Och allt man behöver.  Det, också avsaknad av självbevarelsedrift och stolthet, när man för fjärde gången spolas upp som en manet på stranden intrasslad i sin bräda, inför en publik av barnfamiljer och grymma San Diego surfare. Jeje.

Älskar San Diego. Fast jag fortfarande inte har sett själva stan.



söndag 12 november 2017

Infoga valfri låt av Beastie boys



Jag är sämst på att blogga. Jag vet det. Man ska uppdatera en gång om dagen, minst, och lägga ut bilder på vad man har på sig och vad man har ätit. (Vi äter så mycket tacos som det bara går. Om ni undrar vad vi ätit så är det tacos. Eller pasta.)
Tiden bara rinner iväg- djupt impad av alla som uppdaterar bloggar varje dag.
Vi åkte till Monterey. Och fick böter, som synes. Det var mitt fel, så fort jag fick syn på livslevande havsuttrar så bara ramlade parkeringstiden bort ur hjärnan. Livslevande HAVSUTTRAR! Och sjölejon!! Och vi fick klistermärken av brandkåren som det stod ”Junior firedep.” på, fast de försvann sen. Säg inget till barna..
Sen dess har vi

Deltagit i Halloween parade i Belmont. (Barnas ögon höll på att poppa - dom trodde inte det var sant när de i godan ro flanerade runt ett litet shoppingcenter och cashade in varsin full tygkasse med godis)



Åkt highway 1 till Carmel och Big Sur förbi liten skylt som meddelade att de stängt highway 1 och fått åka hela vägen tillbaks igen.

Spenderat en natt i Hollywood i suspekt lgh utan nycklar. Ägarna lovade i två dagar att vaska fram nyckel till ytterdörr, för att till slut erkänna att det inte fanns någon.
(Hallå? Är detta ens Er lgh el är vi squatters nu?!)

Nu är vi i San Diego. Bästa ❤️ Mer om detta senare.

söndag 22 oktober 2017

Kalleboll


Nu har vi bott en vecka i skogen. Här är mycket vackert, och det mesta är harmoni, sånär som på överaktiva mygg, som terroriserar valda delar av familjen.

Vi har sett en pyttebit av San Francisco, en dag när luften doftade brasa, och sedan åkte vi hem igen. Fast innan det fick vi äpplepaj av fina C som bor där m familj!

Jag glömde säga att jag spelade fotboll med barna i Glendora. Jag. Spelade. Fotboll.

Eller, försökte iaf. (Alla som känner mig förstår magnituden av detta.) D började med att tilldela sig och sin bror ett mål, och resten av planen var mitt mål.. ska man se det som ett bevis på ens egen förmåga? Jamen dåe.. försvarar jag resten av planen då?
De gick snabbt upp i ledningen, efter ett par minuter var ställningen 11-2 till bröderna. Lite för att inga av mina mål räknades? Knepiga bollparagrafer som bara D förstod sig på. Ok.
När de hade vunnit tre gånger var det halvlek. Då byter man planhalva?
”Nu ska vi spela därborta, sa D och pekade på målet på andra sidan planen.
”Kej.”
Sa vi och larvade över. Det var 30 grader varmt.
”Jag börjar!” Skrek D och satte tillbaka över planen mot det gamla målet. Jag och A stod kvar och såg honom bli mindre och mindre, som en prick mot horisonten. Väl där gjorde han mål i det nu tomma målet, och lyfte segervisst sina små armar i luften. Som ett pip bara, hörs hans lilla röst- ”Ha! Jag lura dig! Det här är ditt mål mamma!!” Jaha.
Minns ni Kalle och Hobbe? De spelade jämt Kalleboll. Ingen vann någonsin, för reglerna ändrades under spelets gång. D är en mästare på att spela boll. Kalleboll.

onsdag 11 oktober 2017

Från Venice till Felton på två veckor



Vi landade i Venice för två veckor sedan, för jetlagens skull. När någon rullar ur sängen kl tre på natten och kräver morgon, flingor och tecknat så är det bäst att vara så långt ifrån alla man känner som möjligt. Ergo - hotell. Familjen gick upp vid tretiden och åt flingor och kollade tecknat, jag sov. Detta gjorde vi i fyra dagar. (Vi åt även tacos, badade i havet och lekte lekplats.)
    På torsdagen fick jag surflektioner i fölse av min familj. Har jag sagt att jag har Världens bästa familj? Bliss. Solen sken, vattnet var varmt, ingen sand i ögat. Det haglade inte ens! Surf är annorlunda i Kalifornien än i Varberg. På fredagsmorgonen såg jag en säl. Jag älskar Venice..
    När vi lärt oss sova ordentligt åkte vi till släkten norr om Los Angeles. En veckas kalasande nonstop, de vet verkligen hur man gör. Massor massor av god mat och ännu mer god mat.
     Sen gav vi oss norrut. Vi försökte verkligen köra highway one, men det gick inte. Naturen, gepjäsen* (D:s tolkning) och roadworks, allt var emot oss. Hur vi än gjorde blev vi omdirigerade. Till slut resignerade vi inför ödet och åkte motorväg. Nu är vi här, mitt i ett pepparkakshus i skogen. Idag har vi druckit hipsterkaffe, aktat oss för att ramla i bäcken, och A blev nästan uppäten av en glad rottweiler.
    Jag skulle också kunna prata om olika filformat, PC vs iPad, och inlämningsuppgifter med tidsskillnad. Men det vill jag inte, så jag visar lite bilder istället. Cue pausmusik...


*Gps





söndag 24 september 2017

Kings of Procrastination


En av dessa väskor ska fyllas med lego*. Det är upp till er att gissa vilken. Hur mycket lego behöver man egentligen för två och en halv månad? Det här kunde vi ha gjort för länge sen. Vi har vetat rätt länge att vi skulle åka imorgon, 25e september. Men som en klok människa förklarade för mig nyss, så spelar det ingen större roll. Det blir ändå likadant, total förvirring, och jag som bär saker i mina händer från rum till rum och muttrar för mig själv.

Nå. Nu är klockan massor, och väskorna fyllda med saker. Vad för saker blir en överraskning. Det blir sällan exakt det man tror. Egentligen ville jag fylla dem med kursböcker, men jag misstänker att den enda som vore nöjd med det vore jag.. så det blir lite annat. Solkräm och badleksaker. Tror jag. Håll tummarna för mig. Imorgon åker vi!

Vi ses i Los Angeles om allt går som det ska,

Bose!

Anna mfl.

*Svaret är alla väskorna.