Bloggen som Gud glömde

Oops här har tiden stått still. ( medveten om storhetsvansinnet i allusionen.. hehe.) Hösten försvann i jobbletarangst och faktiskt jobb när jag började med det i november. Nu är det nytt år och jag förstår som vanligt inte hur det gått till. Lite äldre, mycket tröttare. Men ganska trevlig utsikt.. Tror att det kan bli bra ändå. Såg just den före detta ständiga sekreteraren för Sv Akademin tala om de livsviktiga "bindningar" människor skapar under sina liv. - Utan dem så dör vi. Så enkelt. Det borde vara enkelt men det är det inte.

Jag har tänkt

(Jo jag har tid med det nu när jag är mammaledig.) att jag ville berätta om alla saker som har hänt mig på sistone. Men eftersom det har hänt så många saker på sistone så har jag inte haft tid med det. Här kommer ett kort urval:

• vart i Kristianstad och ätit kinamat
• vart i Barcelona och ätit tapas
• vart på en väldigt högljudd flamencoshow
• tappat min fuskskinnjacka med min Ni hao-pin på (förlåt Johanna.)
• missat Tingsek-konserten eftersom jag var sjuk
• flyttat ihop Stina och Johan
• återbördat en stol som av misstag stals från Stinas efterträdare
• dansat på Svenska Björnstammens konsert (fy fan va bra!)

Det jag ska berätta nu har jag inget bildbevis på, men det är icke desto mindre sant: på vägen till Kristianstad passerade vi ett fult grått lådhus med en snurrande skylt på taket. Till min bestörtning kunde jag allteftersom skylten vred sig läsa inte bara "BOB" utan också "Önos" OCH Felix! Är folk medvetna om denna skamlösa syltkartell?? Där står man på Ica (eller i mitt fall Hemköp) och öder tid på att åma sig över vilken sylt man ska välja, när de hela tiden huserat i samma skruttiga fabriksskjul... Skandal! Säkert är det samma sörja i alla burkarna också. Det kanske inte ens är olika frukt i? Antagligen är det bara "rött" eller "gult".. Nåja. Tror ni mig inte så åk själva o kolla. Det ligger alltså.. någonstans på vägen mellan Malmö och Kristianstad. Jag är tyvärr sällan särskilt uppmärksam på den där sträckan och kan alltså inte förklara mer exakt.

Annars är det fint på vägen till Kristianstad. Massa skog och röda stugor mm, men det som verkligen gör mig glad är just skyltarna. Nu sist passerade vi bland annat ett skruttigt fik (som hade gjort sig i vilken Lynch-film som helst) med lakoniskt handskrivet plakat utanför: Räkmacka 30 kr. Favoriten var dock ett vitt tillika skruttigt hus med det fåordiga budskapet: Danska kläder 34-56. Wow.

Avhåller mig från att publicera ytterligare en bild på min son iförd öronskydd när han sover sig igenom Svenska Björnstammen. Han har nu varit på fyra konserter. Det tycker jag verkar bra för framtiden.

Fast

När bebisen väl somnar gör han det på mig. Så att jag inte ska få för mig att faktiskt göra nåt, vad som helst, i smyg. Tittar längtansfullt på mitt kalla kaffe.

Tid

Nu är klockan mycket igen. Det här med rutiner går inte så bra just nu. Eller rättare sagt, det går utmärkt, varje dag är en lördag och man kan vara uppe okynnessent och göra onödighetssaker som att spela tvspel natten igenom eller se på en film. Man tror att man ska växa upp och mogna när man skaffar barn, men hittills vill jag nog snarare påstå att vi båda regredierat rätt fort. (Nåja. Det finns väl tid att bli gammal och klok.)

Jag har just sett färdigt en otäck historia om vacker störd tjej som kastar ut sin cyniska gamla älskare genom ett fönster. Hon blir aldrig påkommen, i slutet av filmen sitter hon lyckligt leende och lyssnar på klassisk musik i konserthallen som hennes älskare brukade dirigera. Vet inte riktigt vad jag tyckte, jag tyckte om den medan den pågick men i efterhand känns den lite tunn. Kanske börjar bli gammal och cynisk själv ändå?

Hela sommaren har gått utan att den började. En bekant pratade nyligen om att det faktiskt finns forskning som visar att tiden går fortare ju äldre man blir, det var något om att tiden går som långsammast när man är liten för att man lär och utvecklas så mycket snabbare då.. Det lät i allafall logiskt. Frågan är ju då om man som äldre kan sträcka ut tiden genom att fortsätta lära nytt hela tiden? Det är ju i linje med hela tesen, men det känns faktiskt inte så. Ju mer vi gör desto fortare går allt. Vi flyttade för lite mer än ett år sen, och sen tillbaka i mars, och tiden däremellan var så oerhört förtätad med allt som pågick då att den känns ganska töckenartad.

Minnet är redan suddigt i kanten.

Chiclit by men - for men.

Har just läst ut hajpade "En dag" av Dave Nicholls. Och den Är faktiskt precis så bra som alla säger. Fast får en kärlekshistoria verkligen sluta så? Ska inte vara spoiler, men Verkligen? Blev så överrumplad att jag inte ens blev ledsen. Kan inte låta bli att jämföra lite med den andra chiclitboken jag läste i våras när jag var gravid, "Konsten att tala med en änkling" av Jonathan Tropper.

För det första tycker jag att det är skoj att vårens mest hypade chiclit är skriven av två män, för det andra tycker jag att det är lite roligt att de är så sjukt olika. (Även om killar som gillat Nicholls kanske vänder sig mot rubriceringen..) Den ena fungerar och den andra fungerar inte. Lite hårddraget så handlar båda historierna till stor del om vilsna försupna unga män, skillnaden är att Nicholls karaktär är trovärdig där Troppers inte är det. Troppers änkling är klädsamt alkoholiserad och sammetsögd och föremål för alla hemmafruars heta längtan - Dexter i Nicholls bok är spritfet odräglig och ett socialt minfält. Däri ligger hela Troppers problem, det stämmer liksom inte, det är alltför svårt att sympatisera med hans charmiga huvudpersons tjusiga lidande. Livet är inte snyggt. Jag tänker att det beror på att Tropper själv identifierar sig med sin huvudperson, och att det är därför han är så manligt lyckad.. men det är ju bara jag.

Vem vill åka bil med jesusbarnet?

Skenhelig?

Aktivitet!

Vem är den produktiva hemmafrun NU? Har egenhändigt fyndat, burit hem och byggt ihop Dags första möbel. Återstår bara att lära honom gilla katter. (Mycket enklare än att lära katten gilla Dag.) Jag har även tvättat, städat, beställt ny teleflån- en Ajfån. Även jag ska bli proffs på sociala medier. Och lyssnat på fado i pildammsparken. Och tittat på senaste Sophia Coppola filmen. Va sa ni NU då? (Mitt enda problem nu är att klockan närmar sig tre som vanligt och att morgondagen återigen kommer att börja med lunch..)

Och modebloggar

Jag läser även modebloggar. Fråga mig vad som helst om väskor eller skor. Svåra boken vid sängen blir alltmer dammig.

Hjärnstillestånd

Jag ska snart snart börja skärpa mig. Gå upp innan tio, fylla i försäkringspapper, baka surdegsbröd, lära bebisen multiplikation (bara lära mig själv först. Har tydligen lärt mig av med den igen.) och vara en produktiv hemmafru. Det är bara så svårt. Min hjärna vill inte, den vill bara göra roliga saker, som att gå på bio med mamma, fika, baka efterrätt (chokladfondant är INTE surdegsbröd.) (ocb INTE nyttigt.)

Läser bara nyheterna på Aftonbladet. Vet allt om Charlie Sheens senaste skilsmässa och ingenting om mellanöstern. Lika bra, blir bara deprimerad av riktiga nyheter. Aftonbladet är så sköna, de har så pedagogiska rubriker: "Grekland - Sämst i världen!" Det går ju inte att missförstå, ens om man har bebiskoma.

Jag dricker även alldeles för mycket kaffe. Det är så trevligt med kaffe.

Det är bebisens fel.

Har räknat ut anledning till att folk skaffar barn. Man vill ha någon att skylla sina dåliga vanor på.

Neej..

Jag ljög lite förut. Det är inte sant att Dag välter när man lägger honom på mage. (Bara nästan. Han bara vinglar lite fram och tillbaka.) Men han Har bullkinder. Det var helt sant.

My Preciousss

Även Masarin blev tvungen att födas till slut (och har nu fått det mer officiella namnet Dag) fast vi blev tvungna att bestämma fölsedag åt honom. På bilden är han tre dagar gammal, men har nu hunnit bli tre veckor och ett helt kilo större. Han verkar ganska nöjd med att vara på utsidan av mig, det finns mer att titta på och mer mat här ute. Framförallt verkar han nöjd med de kulinariska möjligheterna här ute och utnyttjar dem till fullo. Han har nu likadana bullkinder som sin namne (joo, för mig kommer han alltid att vara Masarin. Egentligen.) och en riktig bongomage. Om man lägger honom på sin mage så välter han åt sidan.

Jag är också nöjd med att ha honom på utsidan, de hårda sparkarna i revbenen blev rätt långrandiga på slutet. Dessutom är det betydligt roligare att kunna kommunicera med ögonkontakt än bara ihärdigt petande inuti. Håller som bäst på att vänja mig av med att sova, sen blir det åka av!

Välkommen till världen älskade, vi har väntat!

19e april

Det är ungefär som när jag var liten och väntade och väntade i evighet på en fölsedag som aldrig kom. Fast oändligt mycket sugigare. Snälla kom ut nu.

Under tiden

som ingenting händer faller jag allt djupare ned i hemmafruträsket - planterar kryddor och läser på om surdegsbakande. Det är ganska trevligt. Bara be mig inte att göra något för jag kommer inte att komma ihåg det. Glömde gå till barnmorskan i tisdags IGEN, så nu har vi ingen aning om barnet muterat till en morot.

Det senaste projektet är vidhängande bild - en trekant med duvor (joo dom är omisskännligt tre stycken i familjen) storgillade den uppställda trallen på vår utdömda balkong och bestämde sig att flytta in med sina ägg. Eftersom balkonggolvet byts ut imorgon blev vi tvungna att vidta åtgärder, och duväggen bor numer i ett hemmabyggt bo i en blomlåda. Skeptiker som jag är tror jag att deras mamma kommer att dra när de drar igång med stökiga maskiner imorgon, men B är mkt hoppfull. Hoppas på att det är han som får rätt. En oväntat underhållande sida av problemet är Naima som sitter på andra sidan fönstret och skakar av upphetsning och indignation. Bästa sortens katt-tv.

Har även fastnat helt i Herr Noréns vedermödor - trodde det skulle vara en rätt trist historia, men karln skriver väldigt fint. Samtidigt är det så fascinerande med en 60årig herre som skriver så självutlämnande och okritiskt självupptaget - skulle kunna vara skrivet av en 16åring. Nästan så man rodnar var o varannan sida, inte för att det är särskilt chockerande, utan för att jag inte vart så härligt truligt navelskådande och självförhärligande sen gymnasiet. Lite sådär skämshärlig läsning, som kändisartiklar i aftonbladet..

I väntan på .. Masarin

Bakar jag briocher, packar upp lådor och planterar basilika. Jag tycker att det är ganska trivsamt tills jag läser att det är ett typiskt gravidsymtom, att boa. Dvs att hålla på och trevlighetsbaka och hemmafru städa. Har ingen lust att vara offer för några instinkter. Funderar på att stöka ned lite istället.

Funderar även på om det är tråkigt att gå och vänta och vänta. Lite tråkigt är det allt, men mest är det fortfarande skönt att få sova länge på morgonen (eftersom jag väldigt sällan får sova alls på natten.) och äta massor med choklad. (När vi kom hem sa barnmorskan att jag inte vägde så mkt och att jag fick äta vad jag ville hur mycket som helst, så nu gör jag det.) Börjar känna mig som en stor vandrande boll. Och bollen har spenderat de senaste veckorna med konstant uppackande och fläng på Ikea, så egentligen förstår jag faktiskt inte vad det är jag knotar över? Jag borde bara vara nöjd och hålla klaffen.

Började morgonen med att läsa ut Inger Edelfeldts senaste bok Samtal med Djävulen. Inte direkt hennes bästa, men ändå fin. Och sjukt otäck. Tänkte fortsätta min atypiska ogravida sysslolöshetslinje med att grotta ned mig i Lars Noréns memoarer. Alltid tyckt att karln verkar synnerligen dryg och osympatisk, så det borde kunna bli riktigt intressant!

Nu blev det fult väder också.

Den här dan vill inte att jag ska göra nåt.

Malmö

Segar i sängen. Borde stapla bokhyllan full av böcker men.. Hade en löjlig föreställning om att alla dagar efter hemkomsten skulle vara fulla av degande och frukost på sängen. Hör ju själv nu hur otroligt osannolikt det låter. Den senaste veckan har vart full av bilåkande, spring och pappersexercis, och ett ständigt flyttande mellan olika föräldrahem. (Inga missförstånd - otroligt tacksamma att vi HAR två föräldrahem att våldgästa, bara otroligt dålig koll nu på vad som egentligen gömmer sig i de enorma resväskorna vi släpat runt.)

I förrgår fick vi så äntligen tillbaka vårt eget hem, och måndagen spenderades med att flytta ut ur vårt sovrum och in i matsalen, där vi nu bor med katten, resväskorna och diverse saker som jag inte kom ihåg att vi hade. Så. Försöker nu övertala min sega kropp att röra på sig och åstadkomma något av följande: packa upp kök, handla mat, ställa upp böcker, tvätta.. Den vill inte. Katten sitter i min nyinköpta tidning. Hon vill inte heller. Hon vill att vi ska stanna kvar i sängen resten av dan.

Sista timmarna

i Indien gör vi bara långsamma saker. Hade planer på att göra Madurai, men orkar inte riktigt. För trött, för tjock, för varmt, mycket stress de senaste veckorna och en alltför lång resa framför oss gör att jag bara vill sitta still i den mjuka sängen och lyssna på ACn. Det är ok. Helt helt säker på att få se Indien igen. Alltför många saker, människor och platser som aldrig hanns med för att inte åka tillbaka. De senaste åtta månaderna har gått ofattbart fort, men vår fortsättning i Malmö ska bli minst lika spännande. Ser framemot våren i Malmö med B och Masarin..

Siiiista dageeeeen

Och jag har slarvat bort kontorsnycklarna.

The shit´s going down!

Nedanstående inlägg från morgonens lärarutbildning om bloggar. För ett år sen läste jag inte ens bloggar! Och nu använder jag alltså min egen blogg till att undervisa om hur man bloggar. Wow - metanivå! Hm. Denna eftermiddag är det grillning med utvärderingsteamet som vill höra allt om vårt högstadieprogram. För säkerhets skull har vi blivit drillade två gånger så att vi kan svara spontant på alla frågor .. med exakt de ord som vi blivit tillsagda. Bra. Sen är det till att langa in nästa års budget till ekonomi avdelningen, packa alla våra lådor och väskor, greja m bankkonto, konton på skolan, sälja de sista sakerna som inte får flytta hem till Sverige och sätta oss i en taxi. Lång vecka.

Learning about blogging

Today we are learning about blogging.

Blåmärken

Barn kan visst heta Kanel. Jag vet en bok om ett barn som heter Kanel och den är jättebra. (Kanel och Kanin heter den.) Dessutom är det unisex - hur praktiskt som helst. Men nej, det blev veto på det. Men ändå.. Nåt måste den heta. Om inte Masarin. (som ju betyder tarmar på arabiska. Veto på det också. ) Hade känts bra med ett namn på våldsverkaren inuti. Hela magen känns som ett blåmärke. Det är antagligen normalt.

Ugliness brings unhappiness

Bara så ni vet.

Glömde

säga hur SJUKT imponerad jag är av den fantastiska M och hennes nya dotter. Vilket otroligt mod och principfasthet att föda barn hemma, i en barnpool i sitt vardagsrum! Tanken svindlar. Ingen bedövning, ingen läkare (även om snäll läkare faktiskt fanns på krypavstånd ifall att), bara snäll barnmorska och naturmediciner.. Och betänk då att en barnbassäng full av rent varmt vatten i Indien innefattar ett 30 tal specialbeställda sådana där stora 3o l gym-vattentankar med dricksvatten, värmda på ett antal gasplattor i köket.. B fick hjälpa till att bära vatten i 45 minuter.

Jag fick gå promenad med hund Iddly, som alls inte kunde förstå varför han var tvungen att hänga med grannens tröttsamma golden retriever, istället för att gå hem till matte när vi var precis utanför hans dörr. (Det slutade med att jag fick bära honom sista biten eftersom han vägrade gå ett steg till bort från sin dörr.) (Tur att Iddly är en sån liten och behändig hund.)

Sen åkte vi hem till snälla Shiraz där jag förlorade ännu mer pengar på poker. Jag borde antagligen inte få vara med. (Vet inte om det är bra eller dåligt att jag fortfarande ser Rupies som låtsaspengar.)

Tigrar

Om fyra veckor åker vi hem. Den där ladan med tigrar känns mer och mer avlägsen.

Var är hemma

Det är tre veckor kvar till Sverige. Den 28e februari flyger vi igen. Det känns lika overkligt att tänka att vi ska flytta härifrån som det gjorde att tänka på Indien för åtta månader sen. Det känns lika komplicerat att flytta hem som det gjorde att flytta hit. När jag vandrade in genom dörrn här för fyra veckor sen så kändes det lika mycket hemma som Malmö.

Att hälsa på i december var mycket mindre märkligt än jag trott, bara att glida in i hemma precis som vanligt. (Kanske för att Jul alltid är ett slags undantagstillstånd i sena tvkvällar och matkoma) Men att flytta tillbaka på riktigt känns overkligt. Trodde inte att vi vant oss så totalt vid utsikten och hundslagsmålen, jag har så svårt att greppa hur två verkligheter som är så diametralt olika kan kännas så självklara, samtidigt.

Och nu ska vi snart packa ihop. Dagarna försvinner fortare än jag hinner räkna och jag har ingen aning om hur allt ska hinna bli färdigt i tid. (Har inte ens hunnit börja på bokcirkelboken..) Kanske är det lika bra. Att fundera över golvfakturor och böcker på Tamil tar effektivt fokus från att jag ska lyckas åstadkomma en bebis när vi kommer hem. Ett faktum som jag gärna bortser ifrån så länge det bara går. Jag tänker att allt det där kommer att ordna sig när vi kommer hem till lägenheten på Spångatan (O lycka att den finns kvar! Takläcka och allt.) Fortfarande otroligt lyckligt lottade som kan återvända dit. Hemma är där du är.

(Igår fick M en dotter i en uppblåsbar pool i sitt vardagsrum. Otroligt skönt att höra att allt gick bra.. men ändå ganska nöjd med att det inte är vad jag har bestämt mig för. Eller .. bestämt och bestämt.. till syvende och sist är det väl bebisen som bestämmer. Hoppas den bestämmer sig för att vänta till Sverige.)

Ännu en livsfarlig dag tillända

Började min morgon med att välta ned badrumsskåpet. Hur eller varför tänker jag inte förtälja (det är min ensak). Bara kände måndagskänslan sippra in medan jag städade upp våra saker och öppnade fönstret eftersom badrummet nu luktade starkt och gott av sönderslagen Rive Gauche. Även olustig känsla av att en inte-så-bra-dag just tagit sin början.

Nu när klockan närmar sig halvsex kan jag med lättnad konstatera att det faktiskt var det sämsta som har hänt idag, det blev inte värre än så. (Det är det här som kallas för att "ropa hej") Bara grämer mig att jag sitter på kontoret fortfarande och letar beanbags på nätet, istället för att leta efter pantern som tydligen är lös på våra vänners compound 10 minuter härifrån. Kanske lika bra å andra sidan, är nu så tjock att jag nog inte fixar att springa ifrån en panter. Men det hade vart nåt att se - en panter!

Mer Kodaikanal

Känner hur rasande dålig jag har vart på bilder här.. Så idag när jag inte gör så mkt annat så tänkte jag göra lite bot. Här är ett hop plock av hösten i Kodai så som det är mest, med de glada bussarna, den glade Ganesh (remover of obstacles) och Hogwartsskolan där jag arbetar.

Till exempel

Kan man ha tevärmare på huvudet och stetoskop. Eller tigrar i ladan och en farfar i ett träd. Eller bara en otroligt stökig bebis i magen. (Nångång ska jag ha en lada med tigrar. )

Fredag

Denna vecka har ägnats åt att diskutera mått på nytt biblioteksgolv (många olika bud, nu kommer golvföretaget att skicka en egen kille hela vägen från Chennai som ska mäta vårt golv..) felaktiga fakturor från flipkart - de tycks nu hävda att vi inte betalat en enda av våra beställningar från i höstas. Vilket det syns tydligt i deras egen orderhistorik att vi gjort. Dom har nog inte tittat på den. I själva verket tycks det vid närmare påsyn som att vi faktiskt betalat dem lite för mkt.. Närmar mig obönhörligt vansinnets rand. Bra att det är fredag så jag kan vara koko i fred hela helgen. :)

Fotboll.

Om man bor i Kodai och jobbar pa KIS sa maste man agna minst tre kvallar/helger varje termin at Chaperone duty. Det betyder att man maste overvaka de sma barnen pa deras filmkvallar, danser, idrottsevenemang eller pyssel, sa att de inte agnar sig at oegentligheter som hangel, sprit eller bankran etc. I fredags var jag uppskriven for att overvaka en fotbollsturnering. (Alla som kanner mig vet vilken hangiven fotbollssupporter jag ar.) B var uppskriven for att vara med och spela i fotbollsturneringen. I guess its a Guything.

Var dar vid sjutiden iford vantar, halsduk, benvarmare och kangor for att slippa frysa. Det hjalpte inte. Blev genast belonad med den viktiga sign out listan som alla som har trottnat maste skriva pa for att fa ga hem. Inget far en att kanna sig viktigare an en clipboard. Satte mig i ena hornet och fick genast en boll pa mig. Vad ar det med fotboll och killar? Ge dom en boll och fullstandigt vansinne bryter ut?! Plotsligt hade alla de 14-18arsgrabbarna forvandlats till ododliga superhjaltar som dodsforaktande kastade sig med nasan fore ner i betongen for att lura av sin kompis.. en boll. Helt hapen att ingen skadade sig allvarligare an vad de gjorde. En nobel orientalisk kille fick en elak spark pa smalbenet som fick honom att ligga pipandes i ett horn i fem minuter, och tio minuter senare ar han anda uppe och haltar omkring pa plan. Man maste ju offra sig for laget.

Resten av helgen agnade vi at stillsammare aktiviteter. Spel och dobbel hemma hos Vera och George narmare bestamt. Roligaste pokerkvallen jag nagonsin varit pa - det mesta av tiden gick at till att dividera om huruvida de grona markerna var femmor eller kanske tior? Eller kanske tjugor.. Forvirringen bredde ut sig allt mer ju mer ju senare tiden led. Och jag vann! Tva hander! Fastan jag inte kan spela poker. (Sa i slutandan hade jag ju anda blivit av med allt jag hade. Det mesta till B. Ppfffftt.) Det basta med poker ar anda att man far hamburgare och glass. Som pa ett barnkalas.

Januari

Hemma. Otroligt skönt efter långa långa resan. Som vart fantastiskt fin men också just.. lång. Man blir alldeles märklig av att byta vilt mellan strand och djup snö, till slut vet man inte vad det är för tid på dan knappt. Avslutade resan med ett mellanstopp i Agonda, dit vi kom kl fem på morgonen och tillbringade morgonen sovandes i korgstolar i restaurangen på stranden..

I Kodai skiner solen som aldrig förr, helt underbart att komma fram till våren. Ser verkligen framemot att tillbringa januari och februari i solsken och tygskor. Vädret är väl det som ändrats mest.. skickade pliktskyldigt ett mail till berörda för att meddela att vi blivit någon dag försenade, och när jag sen sprang på den snälla låg-och mellanstadie koordinatorn igår i biblioteket så tittade hon förvånat på mig och sa ´va gör du här?!´ Tydligen vart budskapet som gått fram att jag inte skulle komma tillbaka på hela nästa vecka.. Somligt är alltså i högsta grad detsamma. Jejje.

De har i alla fall bytt golvet i biblioteket och vitvaskat väggarna.. lila. Men lila är ju också fint. Blev bara så full i skratt när jag såg det.. Hur kan whitewashing förvandlas till lila?! Purplewashing heter det väl då?

För övrigt medverkade jag till att B fick Fifa 11 i julklapp. Jag ångrar mig lite nu. Men bara lite.